Ni som läser här vet förmodligen sedan länge att jag är enormt morgontrött. Det finns inte mycket som får upp mig på morgonen, och att träna är verkligen inte en av de sakerna. Men, liksom i Singapore har jag både känt och insett att tiden inte räcker till och att barnen vill lite annat än mig och här i Ubud finns så mycket jag vill göra. Möta soluppgången över risfälten är en, gå på yoga på enormt klassiska ”the yoga barn” en annan. Så idag kombinerade jag det – lade fram träningskläderna och ställde in mig mentalt på en löptur på morgonen. Klockan stod på 05.50 och morgonen var magisk.
Vi bor en bit utanför huvudgatan, så från vårt hotell i nordväst till Yoga Barn i sydöst var det närmare 6 km. Byn vaknade till liv, sakta, och jag och min puls med den.
Vid 6.30 kom jag fram till Yoga barn, mer än svettig och flåsig, just som de släppte registreringen till morgonklassen och så steg jag in i det omtalade yogacentrets huvudsal. Så mäktigt, ändå.
Salen fylldes innan starten vid 07 till bredden med yogisar, många säkerligen på retreats och utbildningar, men också många som jag – glada normal-yogisar med sug på en lite extra speciell klass och inramning.
90 minuter senare var jag mer än nöjd, och tog en taxi hem till en nyvaken familj och fantastisk lyxfrukost.
Tacksam, bara.
