åre

Vi gav oss en Åre-helg. Och med oss menar jag OSS.

Det var bara några veckor sedan vi, eller rättare sagt Henke, insåg att vår lägenhet stod outhyrd en helg mitt i mars. Tänk, sa han… om vi skulle kunna komma dit bara du och jag. Kanske fråga några föräldrar lite lätt, sådär så att de verkligen kan säga nej om det inte passar? Våra föräldrar – som bor 22 respektive 40 mil från oss – är fantastiska på att ställa upp och vill gärna vara med våra barn, men att be om barnvakt en hel långhelg känns inte som ”så bara”. Meja är inte jättestor även om det nu med hennes tre år fyllda är enorm skillnad mot för bara ett år sedan, och Stella och Max är visserligen stabila men har istället vad som kan kännas som oändligt antal aktiviteter och är ännu för små för att klara dom själva. Det ska packas, dubbelkollas, skjutsas och fixas. Det blir inte mycket återhämtning under helger med våra barn. Våra föräldrar klarar det hur bra som helst, men för oss känns det som en stor grej att be om, framför allt om det gäller att inte vara på deras egna hemmaplan vilket jag tror de upplever lättare. 

Men mina föräldrar både kunde och ville, och så kom det sig att vi i torsdags lade några av jobbdagens sista timmar på ett tåg istället och transporterade oss till Åre, där vi senast hade en barnfri helg ihop. Det var för 1,5 år sedan, och vi pratar än idag om den fantastiska hösthelgen med fullt fokus på kvalitetstid ihop vi hade då. 

Nu är det söndag kväll, och vi har åter satt oss på tåget och känslan är samma som den var efter den där hösthelgen i november 2017. Vilken kvalitet det är att få vara bara med varandra, slippa tänka så mycket på att vara förälder och faktiskt att inte heller vara med kompisar – något vi annars rätt ofta prioriterar (men någon sådan långhelg eller resa själva har vi inte haft sedan New York i maj 2017 för den delen). Vi har hunnit så mycket – och allra mest har vi hunnit umgås.

Åkt skidor 

Vi har åkt skidor (no shit). Två dagar bjöd Åre på ett helt öppet system med alla liftar och pister i lågzon såväl som högzon tillgängliga. Köerna har varit obefintliga så vi har kunnat åka i princip rätt in i alla liftar, och rört oss runt, runt berget och haft underbar åkning. Så härligt! Det enda minuset var att vi var sugna på en offpistrepa – Åreskutans baksida – men båda dagarna valsade dimma upp och ner på högzon så även om sikten var okej i stor utsträckning så vågade vi (läs: jag pga så stor respekt för bergen) inte ge oss iväg själva. Det har vi lite för begränsad erfarenhet av baksidan för, så det får bli när förutsättningarna är närmare 100. En annan gång. Idag drog snö och blåst in så det blev mer begränsat – och väldigt mycket tuffare – i de annars så fint preparerade backarna så vi nöjde oss med ett par timmars åkning. Totalt på dessa tre dagar landade vi ändå nästan dubbelt så många höjdmeter (som man kan se statistik på i Skistar-appen) än på hela sportlovet med barnen… Hehe. Ungefär så kan det vara, när man får åka bara vuxna. Hade vädret varit konstant som i fredags, eller som det varit de två senaste veckorna, hade det säkerligen blivit ännu mycket mer. 

Köpt pjäxor! 

Och så har jag äntligen köpt nya pjäxor! Behovet har jag känt i några år nu, men det har både känts som en tråkig kostnad och jobbigt att ta tag i. Orka prova runt? liksom. En har ju inte oändligt med tid i livet eller Åre (med sitt fantastiska utbud), tyvärr.
Men nu hann jag, och prioriterade ekonomiskt – och mina 13 år (!) gamla Salomon Rush avtackades på lördagseftermiddagen och idag invigde jag mina nya Dalbello Lupo AX 110. Det är ett par pjäxor som kommer funka lika bra utför i pisten som att gå upp för berg med – det vill säga något som jag tänker mig ska bli mer frekvent mina kommande år. Det var grymt stor skillnad faktiskt med hårdare pjäxa än mina tidigare flex cirka mockasin – så kul! – och gjorde inte ont någonstans trots nyheten. Yayy! 

Käkat underbar mat och hängt i barer

Vi har struntat i självhushållet och kostat på oss utemat. Frukost på Café Torget (superbra om än ovanligt mycket folk så lite stökigt) och luncher i backen; favoriten 720 levererade mycket väl och Timmerstugan också riktigt bra faktiskt, inklusive bjöd på skön stämning. After ski på Hyddan var en bra ny bekantskap där vi extra uppskattade att det kändes inkluderande åldersmässigt – var det från 18 till 82 typ?, inklusive bordsbokningarna (älskade tjejgänget i ålder 60+ som ägde stämningen vid borden från start). 720s märkliga musik på deras enkla after ski kunde vi gärna varit utan däremot, den uppskattades bara av technoälskande 20-åringar. 

Så middagarna då;

  • Supper, fortsätter att överraska. Alltså jag vet att det är bra och har ätit där många gånger, men ändå blir jag varje gång lite förvånat påmind över kvaliteten. Toppen!
  • Granen, ska ju vara fantastiskt och har en meny som låter grym… men jag vet inte. De är överlägset dyrast men lever inte upp till den kvalitet jag tycker de borde givet prislappen.
  • Vinbaren, är en absolut favorit hos mig. Deras smårätter som passar utmärkt att dela är verkligen kanon, och stämningen underbart stimmigt skön. 

I barväg har vi varvat en hel del. Åregårdens mysigt lyxiga och sofistikerade cocktailbar, eviga favoriten Werséns, snackisen Krus, hipsteröl-haket Parkvillan och så om och om igen. Härligt? Härligt! 

Det var en långhelg med härliga dagar på berget, och med varandra – en sån jäkla bra och inte minst viktig investering för oss. Vi tar med oss både ny energi och en del insikter tillbaka in i vardagen. Den – med våra små favoriter alltså – längtar vi efter nu! 


Följ mig!

Mer läsning...
November – en perfekt resmånad?