Jag skrev detta inlägg när vi just satt oss på flyget, men åkte sedan direkt från Arlanda till jobbet efter att vi landat imorse vid 7.15 – så därav lite sen publicering. Resan gick bra, jag klarade jobbdagen och sedan hämtades barnen. Så underbart! Nu är klockan 20 och jag är redo att lägga mig… Hej jetlag!
När söndagsmorgonen kom, tidigt även denna morgon, var suget efter löpning inte lika stort längre men ändå sug att andas lite New York-morgon. Vi tog på träningskläder och tog en promenad genom SoHo och Greenwich village, och runt mysiga Washington Square Park. Det där med att New York är staden som aldrig sover stämmer inte helt – den tar bestämt lång tid på sig att vakna om helgmorgnarna, och det är inte särskilt många andra som är ute vid 7.30-tiden på morgonen. Det är också då man ser hur sliten staden är på allra flesta ställen. Jag älskar det också – det är en del av charmen.
Vi avslutade den sista semestermorgonen likadant som vi inledde den första – med lyxig frukost på Le Pain. Jag förstår inte varför den kedjan inte finns i Sverige! Fast, sannolikheten att jag där skulle kosta på mig den dyra lyxen är inte särskilt hög. För den som vill njuta så kan jag tipsa om de nya favoriter jag fastnat för och kan rekommendera istället för mina gamla (baker’s basket och granola parfait) – nämligen fullkornstoast med avokado, kallrökt lax och chiafrön samt acai berry bowl. Om man är två i sällskapet är det perfekt att beställa en varsin rätt och dela båda – lyxig frukost med allt inkluderat.
Det vi inte lagt tid på den här resan är shopping. Det finns förstås massor i New York, men jag har svårt att känna att det är värt att lägga tid på det, när man kan göra annat som har med att njuta staden att göra. Dessutom är dollarn så dyr för tillfället, så det är svårare att göra fynden. Däremot kändes det som att vi borde kolla lite åt barnen – inte för att vi har någon rutin i att köpa hem saker åt dem från resorna, men för att det kändes lite kul. Vi gick därför upp till Macy’s på 34e, och idag gick vi in också. Århundradets sämsta service gjorde att vi gick ut tomhänta. Det fanns helt enkelt ingen i kassorna som ville ta betalt av oss när vi kom med lite barnkläder vi bestämt oss för, och när vi letat oss runt till flera men personalen tydligen hade andra saker för sig gav vi upp. Hur märkligt? Däremot hittade jag ett par sneakers, Henke ett par löparskor och så fick barnen lite smått och gott från några närbelägna butiker. Alltid något. Fast mest är vi nog välkomna hem inte för att vi har med oss saker utan för att de längtar efter oss.
Och som vi längtar efter dem! De här dagarna är verkligen max vad vi klarar att vara ifrån dem båda två. Det känns precis hur märkligt som helst att vara ifrån dem – inte minst lilla Meja. De har dock haft det bra hemma med far- och morföräldrar som rått om dem – världens bästa! Resan i sig har varit hur grym som helst, och inte bara det utan också så oerhört viktig för oss. Det är underbart att få tid ihop utan barnen, och verkligen njuta av varandras sällskap. Det är en investering inte bara i våra upplevelser – som varit fantastiska – utan i oss och med det hela familjen. Jag är så lycklig att vi fått göra det.
Men nu är vi på väg hem, och jag vill bara att hemresan ska gå fort. Det känns rätt tufft att landa tidig morgon och åka direkt till jobbet – men det är bara att göra så ska nog seneftermiddagen komma fort. Nu längtar jag efter vardagen med barnen!