I fredags träffade H våra köpare och banken, skrev papper och överlämnade nycklarna till vårt gamla hem.
Jag känner lika delar lycka (över vårt nya, fina hem, över för oss vältajmat köp och sälj) och sorg. Som jag älskat vår lägenhet! Vi bodde där i 4½ år, köpte den direkt när den var ny. Gick länge och längtade till att flytta till vårt första egna, riktiga hem, efter tidigare studentlägenheter och andrahandskontrakt.
Vi har upplevt så otroligt mycket i den lägenheten. Roliga stunder, stora stunder, lyckliga stunder. Och på nåt sätt, hur patetiskt det än må låta, så var det där vi blev vuxna.
Jag tycker att den är hur fin som helst, välplanerad och med en härlig planlösning som gör att den känns så otroligt öppen och ljus. Jag förstår att våra köpare ”blev kära i den” (som vi vet att de uttryckte det). Och om de bara kommer att trivas hälften så bra som vi gjort så kommer det bli toppen… Hoppas.
Bye bye, V-gatan!