Ibland tänker jag att det där med att identifiera sig som ”egenföretagare”, det kan andra göra. De som levererar något som är en dröm. ”Jag sa upp mig för att satsa på min hobby!” ”Jag har en grym idé som jag bara vill förverkliga!”. ”Jag skapar min business!”. Ni vet.
Jag har ju ingenting sådant. Jag sa upp mig för att min arbetsmiljö inte var bra längre och att jag inte såg utsikter för en tillräckligt snabb ändring oavsett vad jag själv skulle göra, och för att det fanns en annan lösning som passade mig, min familj och min kompetens bättre. Jag sa inte upp mig för att leva på min dröm. Jag är helt enkelt bra på det jag gör, det som jag utbildat mig till och sedan dess arbetat med som min huvudsakliga syssla, och jag älskar det. De många öppna frågorna och puckarna att springa på, allt som kan tas ner till bättre leveranser, alla pågående dialoger och alla tillfällen då jag får tänka till. Älskar IT-frågorna från strategi till arkitektur, affärsutvecklingen och politiken. Att jobba med många människor, vitt skilda, och inte behöva älska och lägga mitt arbetsmässiga välmående i, men att ändå ha, relationer. Leverera i en större kontext. Allt det.
(Mitt sidospår med reseskrivande är en positiv bonus)
Så mitt egenföretagande handlar bara om mig. Min kompetens, typ. Det känns rätt trivialt. Det alla gör i sina jobb men med en annan anställningsform. Ibland sägs det att jag förminskar det jag gör och att jag gör det på det sätt jag gör genom att säga så, men i huvudsak känns det inte egentligen större än så.
Samtidigt så har jag ett jäkla bra självförtroende i detta numera. Min kompetens räcker långt – och i kombination förstås med min person och mina drivkrafter. Allt det som behövs i situationer där sådant jag jobbar med ska göras. Det är tuffa tider och kommer att vara, jag kommer få känna av det under vägen som egenföretagare, men jag känner mig trygg. För det jag gör och kan.
Det var en lång ingress till några rader om ekonomi. För några dagar sedan lade jag en instagram story om att jag nästan närmade mig röda siffror för året. Några ynka tusenlappar och jag skulle behöva nalla på föregående års vinst, som sitter administrativt vackert på ett annat konto bara för att särskilja. Jag kände så stor prestige i det. Vill inte behöva gå in på reserverna!
Så det jag visade lite lätt var kundfordringar. Pengar på väg in, vart eftersom. Rätt stora belopp, på det som hänt sedan jag fick betalt för den sista fakturan sedan uppdraget som avslutades på direkt anledning av Corona där i mars – med rollavslut i slutet av maj. Beloppet känns egentligen inte känsligt. Jag har flera ben i min verksamhet och många utestående fakturor till flera kunder, för jag har levererat skribentjobb kvällstid, och hur många timmar som fakturerats vet ju ingen.
Och idag fick jag betalt på en första. Nu är de röda siffrorna långt borta, och jag vet redan att 2020 kommer att summeras till ett riktigt bra år. Vem hade trott?
Jag älskar känslan att fakturera, och att få gå in i mitt bokföringsprogram och registrera betalning och se resultatsiffrorna rassla till. Så jäkla mycket älskar jag det!
Men det där med ekonomi. Det är ju inte givet. Man har intäkter och utgifter, och för min del så tar jag lön varje månad, så maxad det går utifrån vad som är skattemässigt fördelaktigt, och jag jobbar utöver det med utdelning och inte minst; rejäl pensionsavsättning. Det lovade jag mig själv när jag blev egen, att inte halka efter. Tvärtom så satt jag ned med banken för att få deras hjälp att räkna på hur mycket som är ett maxbelopp att lägga över till pension för att nå alla ekonomiska fördelar. Inget när man har AB är helt enkelt utan allt måste läggas ihop för att ge en helhetsbild.
Så det är min stora utgiftspost, och även om jag kanske förminskar mitt företagande på ett sätt så är jag sjukt stolt att jag tagit ut full lön varje månad sedan jag började för i dagarna 2 år sedan. Lika många månader har pensionen satts av, 5-siffrigt varje månad med råge, och full försäkring betalats. Heja mig!
Mitt företag har kostnader för teknik, som dator, telefon och annat, personalvård, försäljning- och relationsrelaterade utgiftsposter, kostnader för transportmedel och resor som behövs i jobbet och snart skaffar jag en första förmånsbil. Marginalerna finns. Jag känner mig tveklöst som i den anställningsform jag kommer att fortsätta att arbeta i under många, många år framöver. För att jag kan och vill.
