Just nu.
Bra morgon, skön kyrkisfrukost, svettig långpromenad. Hellyckat babysim, gladaste ungen, mysigaste stunden.
Buss hem för att hålla Max vaken, lyckas. Kliver in i nystädat hem. Doftar ljuvligt, inte en pryl framme, total harmoni.
Ner med Max i sängen, somna på nolltid.
Klockan är 13.00, lugnet råder. Oprah på TV-n, datorn inom räckhåll, en tallrik god lunch framför mig. Stunder som dessa alltså…. Halle-fucking-luja som man skulle uttryckt det om man var amerikan. 🙂
Nu ska jag njuta. Tänk bara om jag liksom visste hur länge Max tänkt sova, så jag kunde slippa känna stress över allt jag ska hinna njuta av. Kanske till och med hinna sova (jag gjorde en dunderinsats med Max inatt).
Det lär väl inte hända. Men om jag får önska så vore det ju toppen om han sov ända till hämtning, tänk om han fick två timmar såhär på eftermiddagen – vore helt perfekt det!