Jag får ju inte glömma att usprunget till den här bloggen är det där med två små älskvärda barn. Idag har det varit Förskolans dag och barnen fick vara utklädda om de ville. Om våra ville? Oh ja. En älva och en hund lämnades imorse och när jag hämtade lekte de runt på gården i exakt samma kläder (förutom Max svans som hade gått sönder).
Så det kändes ju helt normalt att ha sällskap av en Tingeling med två uppskrapade byxknän och en Voffe som bar på en Voffe (ja, han har döpt sin gosehund så – likheten var slående idag). Antalet kollegor jag vanligtvis sitter i tekniska diskussioner med om dagarna jag mötte med de där två maskeradbarnen i släptåg? Två.
Vardagen var det ja. Den är ju rätt fin ändå. Och inte bara fin på samma gång. 😉
Förra året var Stella indianen Yakari och Max Bajensupporter. Med tanke på hur många ”oj vad fin du är!” Stella idag fick från okända människor när vi gjorde ett snabbt ärende i gallerian kommer hon nog köra älva även nästa år. Max lilla tjejkompis T var coolast, för hon var Sean Banan. Gotta love it!