Jag vet att jag har näsan över min telefon/dator allt för ofta, okej. Men att jag gör det när övriga kollar på TV är inte så konstigt. Det händer så mycket mer där än på TVn. Jag har tillgång till så mycket. Jag älskar att läsa debattinlägg, andras tankar, bli upplyst.
Och jag älskar mötena som kommer med det.
Det här sista är något som inte går att förstå för de som inte är riktigt inne i den världen. Som tycker att ”det inte finns någon anledning att finnas på alla möjliga olika sociala medier” osv. Nej, man behöver inte finnas överallt. Och samtidigt som jag å ena sidan verkligen inte behöver fler vänner egentligen utan har tufft nog att hinna med de jag redan har – så älskar jag just det. Att jag träffar nya människor som jag inte skulle träffat annars. Som kan ge mig stimulans inom områden som jag kanske inte frontar som mina tydligaste, liksom. Sidor jag har men kanske inte underhåller med vissa vänner. Inget att underskatta eller överanalysera i det, men alla måste väl känna igen sig i att man har olika saker ihop med olika vänner? Gå på after work med någon, träna med någon, prata om livet med någon, uppfostran med någon annan – typ så.
Bloggen men kanske ännu mer vissa Facebook-grupper och små ”kretsar” runt om på nätet har gett mig enormt mycket. Jag får visserligen påminna mig själv om att inte hetsas till ”klubben för inbördes” och ett måste att tacka ja till saker jag egentligen inte vill göra eller känna mig utanför om jag missar saker – så viktigt får det inte bli, så fel fokus får det inte få. Men som det ger, när nivån blir lagom – vilket jag tycker jag har den på.
Igår var jag ute och käkade med en Umeå-bo som passerade Stockholm. En tjej som är läkare och forskat inom kost. Jag hade en del frågor och funderingar och gjorde något jag extremt sällan gör – jag bad om hjälp med något. Det värsta jag kan få är ett nej (och gudarna ska veta hur enkelt jag alltid gör det för folk att tacka nej). Hon svarade Ja, självklart, och mina mail med henne den senaste veckan har nästan fått mig lite till tårar och min kväll igår var så givande. Och så enormt trevlig på samma gång.
Ja, det kan bli väl mycket ibland och t.ex på events som Fazer Blogger Boot Camp som jag var på för några månader sedan tror jag den där ”kretsen”-grejen blev påtaglig för de som är mer utanför hela grejen. Men jag stortrivdes, och ja vart vill jag komma egentligen… Kanske helt enkelt till att jag är så otroligt glad för vissa upplevelser som jag får genom ”de där sociala meeeeedierna”. Och att gårdagskvällen var en början på resten av mitt liv. En insikt. Nya försök, andra försök. Det får jag återkomma till. Kanske. Kanske håller jag det för mig själv.
Känslan kan ni för övrigt läsa om i betydligt kortare format hos Clara, och få lite insikt i kvinnokroppen på samma gång. Det är inte fel det inte. Sköna Clara. 🙂