Jag var rätt irriterad på det där number5challenge-påfundet ikväll – för jag var rätt nöjd med mina 4,5 (ja, ett avbrutet yogapass igår fick bli PW istället) och vasjutton liksom. Orka. Hata att öppna dörren. Det är ju inte svårt egentligen men ibland väldigt motbjudande i jämförelse med soffan.
Menmen. Henke kom hem från en 4,5-mils cykeltur och Efter såg ju rätt härligt ut. Laddat hela dagen hade jag ju också. Endomondo var nedladdat för att utvärderas som substitut för Runtastic och ett planerat intervallpass var inlagd i appen. Och så gjorde jag det.
Intervallerna var ett helt nytt upplägg för mig, inspirerad av allakanträna och springsara. Jag vilade 1,5 minuter mellan varje och körde tre olika längder; 3,5 minuter, 2,5 minuter och 1,5 minut. Detta upprepade jag 4 gånger, lite som cirklar liksom. Roligt (om nu intervaller kan vara det) då det blev lite omväxlande och jobbigt värre även om 1,5 minut är skönt lång tid som jag hinner återhämta mig bra på. Testa!
Hastigheten på intervallena låg mellan 4,30-4,50 min/km ca. Nej, jag är inte i någon super-springform direkt menmen.
Inramningen var det inget fel på. Jag tröttnar aldrig på dessa ljuvliga dalavägar. Bilderna är från gårdagens långpromenad. Ikväll var det mulet och småregnigt efter en fin inledning på dagen, men värmen i luften kvarstår.
Och med det stängdes femman för denna vecka. 7 riktiga promenader (bra!), några kroppsvikt-cirkelpass med Henke på gården (älskar att träna ihop!), korta intervaller med svägerskan, långa ikväll och ett par yogapass med vackraste utsikten vid sjön summerar 5,5 pass. Avslut med dyk i sjön (som inte riktigt fastnade, snabb fotograf/långsam badare) och ja. Den är inte så dum ändå, utmaningen. Fast det som inte är så dumt egentligen är ju sommarträningen i sig. Det är dagens sanning det.
