Jag har världens finaste barn. Finaste, gladaste, mysigaste, underbaraste, duktigaste, sötaste, ljuvligaste, härligaste. Som jag älskar henne! Jag hoppas att alla kan se hennes storhet, hur fantastisk och ja, bäst hon är. Alla kategorier. Extra allt. Precis så som hon är måste vara bästa, bästa. Lyllos mig!
Vaddå? Menar ni att alla (normalt funtade) mammor (och pappor) känner så för sina barn? 😉