På en och samma gång. Det är Camilla Läckberg det.
Den här intervjun i Mama är väldigt läsvärd. Jag tycker att hon säger många klokheter, och jag håller verkligen med om så mycket som hon skriver om föräldraskapet.
Jag hade tänkt skriva lite mer om vilka uttalanden jag gillar speciellt och varför, men orkar inte riktigt just idag. Starka åsikter kring det här med barn för mig kan dock till stor del sammanfattas i; Viktigt att barnen lär sig att sova, Jämställdhet, Låt barnet hänga med och bli inte för bekväm samt Våga erkänna dina "svagheter" som förälder och hitta en bra kompromiss istället – var pragmatisk! istället för att slå knut på dig själv för att leva upp till orealistiska krav från omvärlden.
Nedan är några delar från intervjun med Camilla Läckberg som jag gillar – om du inte orkar läsa hela alltså.
Hur länge var du deppig då?
– Det hängde ihop med Willes sovande. Han kunde bara sova på mig, jag fick sitta blickstilla i soffan. Jag visste inget om förlossningsdepression då, förstod inte vad det var. Men i tre månader var det riktigt illa. Så bestämde vi att så här kan vi inte ha det.
– Jag började läsa Anna Wahlgren och införde hennes sov- och matrutiner. Plötsligt kunde jag få en timme här och där då jag kunde duscha och fixa lite hemma. Det var en sådan lättnad med struktur, och det blev min räddning. Nu för tiden skickar jag alla mina böcker signerade till Anna Wahlgren.
– Jämställdhet är viktigt för mig. Jag har så svårt att se varför en vuxen ska hålla en annan vuxen under armarna. Jag tycker att det är bullshit att kvinnan är mest lämpad att ta hand om barn, även om jag inte tror på millimeterrättvisa – vill Martin jobba mycket en månad drar jag det tyngre lasset, mot att han gör tvärtom när det behövs.
Pappaledighet är en öm punkt för mig, jag tycker det är så fruktansvärt irriterande med alla dessa undanflykter.
– Många kvinnor delar inte med sig av sina föräldradagar för att de är ego, de tycker det är jätteskönt att vara lediga. Men de berövar ju barnet chansen att connecta med sin pappa! Då har man väl inte barnets bästa i åtanke? Och papporna som skyller på att de måste tjäna pengar. Om du inte vill vara hemma med ditt barn, varför då skaffa det?
…
När Martin är pappaledig tänker jag stänga av telefonen. Jag vill att HAN ska säga till mig att "nej, nu gillar vår bebis inte äppelgröten längre".
Du själv då, är du helt ledig?
– Jag är jättedålig på att vara föräldraledig, men jag tror att barn mår bra av att hänga med. De första tre månaderna kan man ta det lugnt, men sen är de mer utåtriktade och då går det bra att jobba lite.
– Vi människor har alltid levt i storsamhällen med många vuxna omkring barnen. Nu ska vi leva i den lilla kärnfamiljen, där ingen har koll på barn och hur de funkar innan de får egna. Det blir lätt en konstig verklighet, där barnen får bestämma. Jag minns själv när jag var liten, hur vi somnade under vardagsrumsbordet på fest – det är positiva bilder för mig. Nu orkar ingen lämna hemmet efter klockan 20. Jag försöker ha med mig barnen, så de inte blir rädda för människor.
Detta är bara några av alla klokheter jag tycker Camilla pratar om i artikeln. En stor skillnad dock är att jag verkligen tycker att bebistiden passar mig – jag njuter fullt ut!