Suck. Åter igen har lilla stackars Stellis kräkts.
Igår var vi hos ex-ex-kollegan J en sväng på deras samkväm, men åkte hem för att Stella skulle få somna hemma i egen säng dagen efter barnvakt och allt. Åkte därför från J kl 19, och skulle njuta det där godiset till fotbollen ihop med Carro & Elea och C’s syster. Men – vi hann inte mer än ut på vägen från J innan Stella kräktes rejält i baksätet. Hua! Jag fick stanna och torka (tack den som uppfann våtservetten!) och rullade sen hem, med en glad (!) bebis i baksätet. Givetvis ställde vi in med C & co. Sen var det lugnt hela natten, och jag har tänkt att jag skulle få hålla mig hemma några dagar, men vår inplanerade date med ett par vänner fick stå kvar på schemat – det var ju lugnt, och eftersom hon bara kräkts en gång så var det säkert inget.
Men… Man ska inte ropa hej. Om vi säger såhär, Stella hade inte vett att gå ifrån matbordet innan det var dags i eftermiddags, och jag är glad att vi – jag, H, J och M – precis hunnit äta upp innan hon …mådde lite dåligt.
Usch vilken ångest jag fick! Synd om Stella, javisst, men tänk om vårt besök J&M blir sjuka nu! Åh, så himla dåligt! Jag som igår tänkte att jag var så klok och så, som lärt mig av tidigare gånger och tänkte hålla 100% på isoleringstiden. Fy.
Så nu vet ni vad vi gör (minst) måndag och tisdag. Är hemma bara vi två (tre på kvällarna) och glor på varandra och försöker att inte bli rastlösa och gnälliga. Önska oss lycka till…