Så himla mysigt! Jag är lite bloggstörd (överflödig information tror jag) för just nu pratar de andra om något jag inte bryr mig i så mycket, och själv formulerar jag blogginlägg i mitt huvud. Inlägg som aldrig kommer komma på pränt, för tankarna kommer nog vara borta imorgon. Men lite kort så är summa summarum att jag tycker lite synd om Stella som måste sova borta efter så många dagar borta från Hemma (trots att hon har det toppenbra hos faster). Men att hon garanterat inte kommer lida några men av det. Inte i långa loppet. Kommer att vara lika trygg och harmonisk efter detta som innan. Att jag älskar tid med min man och våra vänner, bara vi. Och att jag vill våga – för det handlar om att våga – göra saker utan henne också. En weekendresa som svider i själen av saknad till henne samtidigt som jag njuter av livet på 'den andra sidan'. Min Stella, mitt allt. Men mitt liv som är komplett också då jag får vara bara Lisa för en stund. Lisa – Lisa, fru och vän. Man kan kombinera, väl? Visst kan man? Jag tror det. Livet förändras när man får barn, utan tvekan. Utan tvekan till det bättre. Men kombinationen finns. Det tror jag. Och saknaden och samveteskvalen och alla andra kval till trots tror jag på en pragmatisk syn på föräldraskapet. En övertygelse om att det blir vad det gör det till, att man kan. Och att Stella mår bra, trots att hon saknar sina föräldrar. Omgiven av andra som älskar henne till max. Jag tror det är en win-win. Och framför allt så hoppas jag. Och njuter av ett härligt sommar-Stockholm och ett mysigt Mosebacke. Lovely.