Det råder inget tvivel om att Stella de senaste dagarna börjat säga sitt namn. Hon pekar på saker och säger typ ”Tejja”. Tejja, tejja, tejja, med en speciell melodi. Hur gulligt som helst! Vill hon ha något så pekar hon på det och säger sitt namn.
Det känns överhuvudtaget som att hon är på gång att börja härmas mer och försöker forma ord. Jag ser så fram emot att hennes konstanta pladder ska bli inte bara just pladder utan också ha ett innehåll som går att förstå lite.