Idag fick vi besök av Sandra och Alfred. H och Stella fick sällskap redan på eftermiddagen på Öppna Förskolan, och själv anslöt jag hemma efter jobbet. Hur trevligt som helst!
Alfred är en sån spexare! Hur söt som helst, en riktigt pillimarisk och genomcharmig liten kille. Och det var inte bara jag som blev charmad… utan även min dotter släppte helt på allt vad svårflirtad heter och pussades och kramades som aldrig förr. Alfred klättrade upp i en fåtölj på Stellas rum och la sig och vilade lite. Då gick Stella dit och pussades varpå Alfred tog tag i henne och kramades och pussades glatt han med. Eller om det var han som började. Jag vet inte riktigt, men det spelar ju inte så stor roll vem som tar initiativ när båda känslan är ömsesidig, eller hur? 😉
Oavsett vilket så var det bland det sötaste vi sett, jag och Sandra, och mammahjärtat blev minst sagt fyllt till bredden av kärlek. Undrar dock om vi skulle känna samma sak om detta utspelar sig om en sisådär 14 år? Lite tveksam till det är jag allt.
För övrigt så var de inte bara ett litet kärlekspar, utan också partners in crime. Om en klättrade upp på soffbordet klättrade den andra efter. Om en rev ut allt i en låda så hjälpte den andra till. Jag tror H får en tuffare dag imorgon än tidigare, för Stella har lärt sig en massa nya grejer och insett att det finns mer saker som är spännande hemma än hon tidigare upptäckt…