Det har blivit mycket prat-inlägg på slutet, men det är bara för att jag är så enormt fascinerad av att vår lilla tjej, som för så lite som ett år sedan bara kunde jollra – nu pratar och sätter ihop ord och verkligen försöker kommunicera. Det är så häftigt!
Idag när jag skulle iväg på träning på kvällen sa hon ”nej, Mä!”. ”Va, sa jag, vill du följa med?”, ”Ja, Mä!” sa Stella och tog fram sina skor.
Behöver jag tillägga att det var ovanligt svårt att säga hejdå och lämna hemmet för lite egentid efter det?