Jag måste säga att jag verkligen saknar att kunna prata om bebisen som en “hon” eller “han”. Det känns supertrist med “den”. Det hade också varit roligt att kunna prata mer med Stella om det som en lillasyster eller lillebror (även om hon inte skulle fatta skillnaden), och inte “bebisen”.
Ja, det saknar jag verkligen.

Jag tycker fortfarande att det känns rätt den här gången att inte ha tittat vad bebisen har för kön innan. Det ska bli kul att få den överraskningen när det är dags. Fast inte en promille så roligt som att få träffa bebisen rent allmänt. Se hur h*n ser ut, vem av oss är h*n lik, och är h*n lik sin storasyster? Vad kommer h*n ha för personlighetsdrag, osv osv. Det är ju verkligen rätt ointressant med könet. Så egentligen skulle man lika gärna kunna veta innan… den här gången också.

Inte att jag är för nyfiken, eller otålig. Jag skulle bara vilja prata med och om “den” som just något annat än “den”.

  1. 🙂 jag kallade Minna för den och bebisen även efter att jag fått veta att det var en hon. Tyckte på nåt sätt att det inte var helt säkert ändå.

    Och det är ju faktiskt lite spännande också att se om dom som gjorde ul gissat rätt! 😀

    1. Nej, helt säker kan man ju ändå inte vara (framför allt inte när de säger tjej känns det som…). Jag blev rätt trött på alla såna där “en kollegas kompis faster fick veta men sen var det fel blablabla”, och la oftast till “en tjej… men sen kan man väl inte vara helt säker”, när folk frågade. Och tänkte lite så för mig själv också så det inte skulle kännas konstigt om det kikat ut en kille.

  2. Jag är historien du är trött på.. 😉

    Det var bestämt sen länge att jag skulle heta Markus. För jag var en kille, det hade läkarna sagt. Att den lilla maskinen kunde ha fel fattade nog aldrig min mamma.

    Lyckligtvis är jag född på 80-talet där alla kläder gick i brunt, rött och gult oavsett om du var tjej eller kille, så det gjorde liksom inte så mycket i slutändan.
    Förutom att jag var en tjej då och hon hade bara killnamn i beredskap. Fast jag är rätt glad att jag slapp heta Markus, det räcker liksom att jag är född på hans namnsdag (3 veckor efter utsatt tid).

    1. Haha 🙂

      Ja tur att du slapp heta Markus… Och hoppas förvåningen la sig snabbt för dina föräldrar.
      Har en kompis som hade supersvårt att ta att det var hennes barn som kommit – för hon väntade ju en kille??!! Lite extra roligt eftersom hon enbart gick på intuition och inte hade kollat… 🙂

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Följ mig!