Max snörvlade lite igår kväll. Sådär så att vi har lite svårt att sova ordentligt. Sådär så jag behöver öronproppar.
Och när han skulle somna i sin vagga verkade han irriterad över att slå i sina numera konstant viftande små armar i de hårda sidorna.
Så… eftersom han varirt så stabil på nätterna så länge (många timmar innan första matning, sedan max en amning till innan morgon) och vi inte orkade flytta in hans säng i vårt rum så la vi honom istället i denna i sitt eget rum.
Klarvaken var han när vi lade honom där.
En kort stund senare sov han, utan så mycket som ett l jud innan.
Sen vaknade han och ville ha mat. Då var klockan 04, och jag orkade inte sitta där och amma honom utan tog in honom till oss för samsovning sista delen av natten.
Han snörlvade då också, och jag sov lite sisådär.
Ikväll har han åter igen somnat i sin spjälsäng i sitt rum. Där får han ligga kvar. Och inatt har jag planer på att amma honom sittandes i fåtöljen istället och kunna slappna av helt när jag kommer tillbaks i sängen. Vi får se hur det blir…
Men vad hände med vår bebis? Något överdrivet kanske, men det känns typ som att han blev tonåring på en gång, eller nåt… 🙂