Klart att leksakerna visar barnets kön!

När Stella var liten – säg runt året, 1½ – så sa många att små tjejer blir tjejigare med åldern. De flesta hävdade att det är genetiskt. Det bara är så. Jaja, okej, omgivningen kanske spelar liten roll, men det kan inte vara så stor eftersom alla tjejer väljer tjejsaker och tjejfärger och killar vice versa. Bara de blir tillräckligt gamla.  

Just det.

Nu är Stella snart 3 år, och så här ser jag på saken rent allmänt, och dessa iakttagelser gjorde jag vid två år. Ser jag någon förändring?
Näe. Inte en endaste en. Fast allt beror ju förstås på hur man ser på saken, vad man fokuserar på.

Stellas favoritfärg är grön. Hon väljer grönt på allt, från tallrik och bestick till tandborste och allt däremellan. Näst efter kommer blå, och igår valde hon beiga vantar före de rosa när hon fick välja vilka hon skulle ha. Och nej, vi har inte prackat på henne det, hon har kommit på det helt själv och ändå har hon betydligt fler röda/rosa grejer än gröna/blåa.
Är hon med kusinerna leker hon glatt med svärd och små legofigurer (tyyypiskt små killar!). Hon är inte alls intresserad av bilar, och enda gången hon lämnar platsen framför barn-TV är när “Stora maskiner” kommer (ja, precis, typiskt små tjejer!). På pyttedansen har hon inte reflekterat över att de flesta andra tjejerna har små tyllkjolar, hon kopplar inte alls ihop det med dans – än. Danskläder är för henne leggings. Alltså vanliga brallor i vilken färg som helst. Likadana kläder som de få killarna på dansen har. (Konstigt!! Alla småtjejer älskar ju tyll, rosa och glitter?!). Jag poängterar igen – vi har inte sagt något i någon riktning alls. Inte undangömt, inte förstärkt, bara undvikit att prata om “fint” och “sött” eller “danskjolar”.
Stella är ointresserad av dockor (konstigt, hon är ju liten tjej, är hon inte redan genetiskt inställd på att leka mamma?), men gillar roll-lekar i övrigt och lagar gärna mat och har fikabjudning (men där kom det, äntligen föll poletten ned!). På förskolan klär hon tydligen gärna ut sig, och inte sällan trippar hon omkring i höga klackar och tar på sig handväska och ska till jobbet (avslöjad! tjej! tydligt!). Fast ungefär lika ofta tar hon på sig lejondressen, eller något improviserat och leker monster (oh no… hur kommer det sig?). Att sparka fotboll och spela innebandy är mäkta populärt (hm… hur blev det nu?!) och när vi drar på barnmusik och dansar eller gör cirkusbana är hon i sitt esse (sådärja!)

Jaja, summa summarum så finns det så många sätt som Stella leker på som verkligen skulle kunna säga att hon är en tjej och leker på småtjejers vis. Men hade hon varit en kille hade man lika gärna kunnat fokusera på annat, och säga att lekarna är tyyyypiska för småkillar.

Så, kan vi inte bara enas en gång för alla att inte bedöma hennes – eller något annat barns – lekar enligt om det är en tjej eller kille som leker det. Utan istället bara låta barn vara barn?

  1. Klockrent!

    Och är det inte lite roligt att de föräldrar med attityden att de tror det är genetiskt faktiskt köper rosa och dockor till tjejer och blått och bilar till killar innan de ens är stora nog för att gilla några leksaker alls särskilt mycket!? Inte konstigt att det blir så att de föredrar det sen, de har ju inte haft mycket annat att välja på. Och sedan påstår de att det är genetiskt, jo eller hur!

    Sen beror det ju på som du säger vad man väljer att fokusera på. Många letar flickighet hos tjejer och killighet hos pojkar. Det märker jag mycket på med Alfons. Han leker med bilar och med dinosaurier men även mycket städlekar och laga-matlekar. Men vissa påpekar väldigt lätt att han gillar bilar för att han är kille. Sen att han leker med det endast två gånger i månaden de ser de inte. Tyvärr ser jag dock på de andra barnen på förskolan att deras föräldrar är väldigt mycket för att skilja ut könen så¨det kommer nog tyvärr påverka Alfons en del.

    1. Man skulle så lätt kunna använda Stella som ett tydligt “det finns från födseln, hon är tjej och leker med tjejleksaker” om man fokuserade på det. Men lekte hon med exakt samma och var kille skulle man kunna säga det också.
      Sen kan man ju välja, att just den där perioden då hon leker med dockor köpa ytterligare 3 st och några vagnar, och massa tillbehör… Eller samma vid bilperioden…
      Eller så visar man någon annan leksak och går in i en ny period. 😉

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Följ mig!

Mer läsning...
Klimatpolicyn 2020 – påverkan via jobb och något jag är sjukt stolt över