Vi tror stenhårt på att våga ha barnen med på olika saker trots miljöombyten och tror inte att de alls far illa av det. Ganska tidigt tror jag de får trygghet i sig själva och av föräldrarna och kanske någon liten grej ytterligare (som en snuttis) och klarar det.
Fast… i helgen har Max som sagt varit lättväckt som attan och bara sovit halvtimmar i stöten på dagtid. Inge vidare.
Vi kommer såklart inte ändra något i vår inställning för det, det är en vanesak också. Det är så lätt att luta sig tillbaka i att ”vara småbarnsförälder” och ändra allt i sitt sätt att leva, men det passar inte oss. Vi skulle inte bli nöjda så. Och Stella är hur trygg som helst med att somna borta, så det är inte direkt så att barn som får vänja sig vid det far illa… (Eller vad känner ni själva, 70-talistbarn..? Som väl alla somnat i en dubbelsäng med ett gäng andra kids medans föräldrarna umgåtts? 🙂 Det är fina minnen för mig iallafall…)
Idag blev Max dyngtrött när vi var på kyrkis, och gnällde. Somnade direkt i vagnen på väg därifrån. Vaknade dock efter 30 som de senaste dagarna, och då var vi hemma. Jag försökte amma honom lite mer, vila med honom osv, men nej. La honom i sin säng, men det blev en del gnäll. Jag ignorerade för att verkligen ge honom chansen för han var inte ledsen eller så.
Jo. Han verkar ändå vara glad att vara i sin säng… för när han väl somnat så sov han. Han sover än, 2 timmar efter insomning i sin säng, 2,20 efter att vi lämnat kyrkis. Så himla skönt för honom!
Home sweet home, verkar lilleman tycka.
Update: Dags att gå till dagis och hämta, stackars Max som måste väckas..! Fast han bör få sova en gång till idag så kanske lika bra så det inte blir för sent…