De anpassar sig ändå snabbt efter nya omständigheter, barnen. Första kvällarna här i stugan höll jag på att bli tokig på Stellas läggningar. Vi har inte upplevt läggningsstrul på kanske ett halvår, så att behöva trilskas länge var hur ovant som helst. Hon ville att jag skulle ligga där med henne (och det är ingen garanti för snabb insomning), men vi är ju lite småhårda på sånt, för våra egenkvällar börjar när hennes natt börjar, och vi anser att en trygg nattningsrutin ska räcka och att hon sedan ska komma till ro det sista själv, och somna själv.
Men icke.
Jag kan dock köpa det, första nätterna på ett nytt ställe och med Max i samma rum. Men stökigt var det, Stella protesterade, hon väckte Max och det blev ju sedan såklart svårare för henne att somna eftersom han var halvvaken och bökade runt och lät. Så det gick i omgångar och innan båda sov bra tog det nästan ett par timmar.
Men efter två kvällar återkom faktiskt lugnet. Vi förklarade noga redan på dagen att hon faktiskt måste somna själv precis som hemma och att vi ju kommer till samma rum sen. Att vi är utanför hela tiden. Så fastän S mormor la sig med henne lite så sa S åt henne ”Men mormor, nu ska du gå ut”, och sedan somnade hon själv. Och inga problem igår heller. Detta trots att Max inte sov, utan lades samtidigt – och han småpratar alltid in i sömnen. Duktiga!
Så det var ju skönt att veta, att även om nya ställen påverkar dem så är det inga problem utan de anpassar sig snabbt. För oss är dock rutiner A och O. Stella pallar inte att läggas senare än vanligt, utan behöver sina tider och sina timmar.
Skönt att veta inte minst inför vinterns resa, då det blir många olika ställen att somna på, och med olika stökig omgivning, under tre månader…
(Skilladen då jämfört med första nätterna här är ju dock att vi då är två föräldrar, det är när man är själv det blir lite extra energisugande)
Dock var natten lite stökig, då Max vid 5-tiden vaknade och snabbt blev otröstlig. Eftersom han aldrig skrikit sådär på natten så tror jag ändå det är tänderna. Fick upp och ge honom alvedon och lyckades inte trösta honom utan fick ta till amning. Det var nog just tröst, för han har sovit hela nätter utan mat utan något problem sedan vi vande honom vid det för några veckor sedan.
Stella vaknade såklart av livet, men somnade sedan snabbt om. Duktiga, duktiga barn!