Vilket är det allra mest, det vi upplevt idag? Inte Norge, inte Sverige eller Norden, utan världen.
Sorg? Förskräckelse, förvåning? Rädsla?
Skräck..?
Jag brukar hålla min blogg fri från politik och samhälle, men idag kan jag inte tänka på annat. Våra närmaste grannar har idag upplevt något av det mest fruktansvärda som går att uppleva. Inte en olycka med oräkneliga offer, utan död på grund av ondska och inget annat. Inget är värre, inget kan vara värre.
Många kanske tänker att det känns extra hemskt för att det lika gärna kunnat hända i Sverige. Men, det är ju just det som det gjort. Det här har hänt oss. Vi som går omkring och tror att vi på den politiska och religiösa planen är så trygga – det är oss det hänt.
Aldrig kommer vi tro att det bara händer andra. Aldrig mer. Det händer. Andra, och oss.
Det är en fruktansvärd dag. En fruktansvärd värld.
Helt plötsligt känns det inte länge irrationellt att må lite dåligt varje gång man är ifrån sina barn. Som att man på något sätt gärna skulle låsa in sig med dem i en skyddad värld.
Jag som älskar livet, älskar världen, har nog aldrig känt mig mer omtumlad och rädd än jag gör nu. Miljö och naturkatastrofer skrämmer oerhört. Men mänsklig ondska känns ändå ännu mer. Vad är det för värld vi lever i?
Ikväll har jag krupit ner bredvid min dotter i sängen, så tacksam över att jag kan. Lyssnar samtidigt på min sons djupa andetag. Så oändligt tacksam jag är. Och så förbannat skräckslagen.