Så var den då här, vardagen.
H har alltså börjat jobba idag, och för Stella betyder det förskola. Hon har ändå varit ledig i nästan 6 veckor, så det var hög tid för både henne och oss. Hon längtade och skuttade glatt dit imorse och hade knappt tid att säga Hej ens. Det var dock många barn borta fortfarande, så jag hade en liten liten ångestklump i magen över att många nära vänner var saknade där, men det hade jag inte behövt ha för det var iallafall en del av de ”närmaste” och också allra mesta favoritfröken L.
Däremot kändes det väldigt ovant att bara vara jag och Max igen. Det har känts som att jag haft oceaner av tid idag. Lång frukostfika på kyrkis (så NICE, även om flera mammor saknades), en sväng till IKEA för massa fix (nya kastruller mm) och så riktig storhandling på det (för första gången på säkert 5 år, haha. Jepp, vardag och vilja att ha lite nyttiga vanor, typiskt va?). Och så hann vi hem för lite soft innan hämtning också. Runt 2 började jag sakna Stella, har varit så van vid hennes sällskap under sommaren. Fast, jag ska inte sticka under stol med att vardag passar oss bra. Jag gillar kvantitet, absolut, men kvalitet (utan att för den delen umgås lite) är bättre. Uppskatta varandras sällskap och inte bli trötta på varandra. Det har jag känt en del under sommaren (läs: mestadel regniga dagar), så att det är vardag igen känns faktiskt riktigt bra.
Efter hämtning gick vi hem så Max fick sova hemma i sängen sista passet, det har blivit lite ryckigt idag (igen). Jag har redan idag första dagen försökt ta tag i hans vanor och rutiner lite, framför allt måste jag ta en funderare kring det här med maten (tidpunkter och mängder), för han har börjat bli hungrig på natten igen. Återkommer med lite i eget inlägg om det så jag kan få lite hjälp från er kloka!
Vardag ja. Underskattat tycker jag, faktiskt. Det är ju ändå under ”resten av året” livet pågår.