Från rivieran till måndag utan paus. Tack och lov med en lång natt i bagaget. Jag sov redan före 21.30 igår så även om natten var rätt stökig med mardrömmar hos Stella och 05-bajsning hos Max (som H tog hand om och också la sig med honom i gästrummet efteråt) så har jag känt mig helt okej idag.
Dock med dålig känsla i kroppen utav mycket mat och dåligt med motion, så det fick bli en långpromenad trots småruggigt väder. H är bortrest igen, så kvällsträning går bort i ett par dagar tyvärr. En grymt härlig prommis med roliga diskussioner med P blev det, likey!
Men vardag var det ja, och oj vad jag inte känner mig mamma-”ledig”. Max vill bara gå numera, dvs med mina händer till hjälp. Det är ett evigt springande med krökt rygg. Max är nöjd och skrattar, lika mycket som han gnäller om man sätter ner honom. Som att det gick förresten, han gör sig till en pinne då så det är omöjligt. Gåstolen springer han så fort i så den inte underhåller nästan alls trots vår stora yta, och han har varit på väg ur den med huvudet före också. Sen ställer han sig såklart upp mot allt, och även om han är den aningen försiktiga typen som lärt sig sätta sig igen först så är det inte helt säkert utan kräver en mamma på vakt.
Maten går okej men är aningen knusslig och idag när Linas kikärtsgryta som jag ansträngt mig och lagat ratades (vilket jag förstår, både jag och Stella gav upp på den också) käkade han istället en hel portion ris själv. Hur golvet ser ut efter en sådan övning är inte så svårt att räkna ut. Hua.
Vi fick rycka in och hämta kompisen E på hennes dagis idag, väldigt kul får jag säga!
Fast det innebar att vi inte kunde gå till Äventyrsparken som jag lovat. Stella glömmer ju inte en sån sak, och har man lovat så blir det så har vi förklarat här hemma… Så det var bara att dra på oss allihop utekläder igen på kvällningen och ta en tur upp för de många trapporna och halva berget (nåväl, känns ju så ibland). Stella hade iallafall kul och hängde glatt i barnens höghöjdsbana. Max var aningen mer skeptisk men var uppe och lekte lite han också. Stella är så söt, när hon satt på en björn i skogen och Max i sin vagn sa hon ”jag kastar en lasso och drar hit Max”, och gjorde lassorörelser med armarna. Jag förklarade att jag inte kunde dra dit vagnen, varpå hon självklart svarade ”men du kan ju LÄMNA vagnen och ta hit Max”. Jag kan inte annat än att uppmuntra den typen av kärleksförklaringar och vilja att leka tillsammans, även om det smidigaste vore att låta honom sitta nöjd i vagnen…
Fast Max gillar ju det. Krypa omkring och käka löv och grejer, det är fint det. (Nedan från fruktparken igår)
Ja, så det var kraschlandningen i vardagen det. Den underbara vardagen. 🙂
Lite små-pustig från och till men ack så härlig.