Helt obrydd av att lämna mina barn för egentid en helg blir jag nog aldrig, men efter några år och ganska många (lagom många) turer nu så vet jag hur bra jag mår av att slappna av och njuta av att bara ta hand om mig själv. Det kanske låter lite konstigt, men jag tror att det är värt att ”kämpa” lite för att våga lämna sina barn, för när man väl kan njuta sin egentid på ett avslappnat sätt laddas batterierna enormt.
Jag är helt klart hemma med ny energi för barnen efter helgen. Det kanske lät lite uschligt på förra inlägget, men jag lovar att hade jag inte varit nytankad med ensam-energi hade jag pratar mig ur det där kvällsbesöket i skogsparken. Nu ville jag dit på samma gång, herregud, det är ju underbart att hänga med glada barn som gillar att umgås med sin mamma. Och rivieran tröttnar man på, sina barn tröttnar man aldrig på.
För övrigt visste jag inte innan hur jag skulle göra med amningen under helgen. Jag är lite less på det samtidigt som jag egentligen vill amma ett tag till. Oerhört ambivalent. Under helgen pumpade jag två gånger om dagen, med ett resultat på typ 100 ml totalt hela helgen. Enormt lite. Tillfällen var väl stressade i kombination med att trycket inte är så högt så att pumpen riktigt levererar. Väl hemma har Max ätit två gånger om dagen och verkat nöjd och klunkat på. Bebisar kan det pumpar inte kan, så är det. Ett par dagar så är allt normalt igen, så många gånger jag nu fått lära mig det! Så visst ammar jag ännu, och kommer inte ta något rejälande beslut gällande det alls. Det får visa sig hur det blir, amma ska man vara 2 om har jag alltid sagt och håller fast vid.
Max var för övrigt bara glad att se mig och sedan tog vi vid där vi skiljdes åt. Så små bebisar har verkligen guldfiskminne, så att vara borta ett par dagar är verkligen ingen fara. Visst tror jag att de kan sakna en ordentligt när man är borta, men de tar garanterat ingen skada av det.
Så – ny energi åt mig, mer energi till barnen. Värt.