Idag värmde en strålande sol våra stundtals frusna kroppar. Det är verkligen varierat väder här, från varmt nog för linne till läge för varma tröja inom loppet av minuter. Svensk sommar är ingen dålig liknelse.
Imorse drog vi iväg tidigt (i omgångar alltså) för lite löpning. Om man bortser ifrån inledande och inte minst således avslutande kilometerlånga backen så var det en väldigt bra runda med bästa strandläge. Galet vackert. Lake Taupo är Nya Zealands största sjö. En vulkansjö, tydligen lika stor som Singapore vad nu det säger. 🙂
Min nya grej för att kunna fokusera mer på det sköna med löpningen är att helt släppa hur långt jag springer. Jag vill nå minuter, orka länge och längre. Trycka på så gott jag kan de dagar jag känner för det, enbart mysspringa andra. Allt för att njuta av träningen istället för att tycka att en runda känns okej för att sedan bli missnöjd efteråt om jag inte haft tillräckligt bra km-tid. Skönt pass, bara bra känsla efteråt. Det är mina nya mål. Det ger ju resultat det med, men förhoppningsvis lite mer feelgood under tiden.
Efter löpning och obligatoriska iPad-styrkeprogrammen för mage och rumpa passade det sedan alldeles ypperligt att gå till poolområdet och värma kroppen i de 40-gradiga mineralkällorna. Ljuvligt!
Max som ju älskat babysimmet var väldigt skeptisk till en början. Kanske för att han frös (vi vågade först bara ha honom i de klorerade poolerna som höll 28 grader och han hade just sovit i skuggan där det var rätt kyligt). Jag kände inte alls igen min badgalne son. Sen fick han följa med ned i värmen istället och då mjuknade han upp och tyckte det var härligt. Däremot fick man inte doppa huvudet där, så då blev det lite svårt för honom att simma kul fritt med puffarna.
En lånad badring för bebisar blev dock hiten, han njöt och ville aldrig gå upp. Alla vi övriga tröttnade innan.
Apropå trötta är det minst sagt vad vi blev efter ett gäng timmar i vattnet. Bada har ju den inverkan på en. Flera timmar i 40 grader ännu mer… Koma.
Så eftermiddagen och kvällen lunkade i väldigt lugn takt förbi. Alldeles för lugn. Vi är inte bra på att ta det lugnt, och med en tiomånaders kan man ju inte direkt njuta av det. Stella är inget problem, hon blandar ju rejäl aktivitet med att ta det lugnt och tackar aldrig nej till lite film, ritande eller pyssel som omväxling.
Nåväl, timmarna flöt slutligen på och vi avrundade kvällen på samma sätt som igår – med småttrött campingmat (läs: halvfabrikat) och bokläsande i husbilen. Ja för lamm på grillen och lokalt rödvin i all ära, men är man borta så länge som vi så måste man ju variera lite…
