För ettåringar?

Alltså, jag vet inte men jag misstänker att den här typen av pysselplatta egentligen inte riktar sig mot ettåringar. Men i det här hemmet är det en av Max favoritsaker. Jag är nervös och låter honom absolut inte göra det själv ifall han skulle få för sig att stoppa i munnen (fast han är inte alls sån som stoppar allt i munnen), men så fort han är i Stellas rum vill han plocka fram det från lådan där det förvaras.

Och jag måste säga att jag är imponerad både av tålamod, envishet och själva färdigheten att få i de små plopparna i de små hålen.

20120401-202808.jpg
Max har just blivit 15 månader.
Han förstår mycket men de ord han säger ”tydligt” begränsar sig till mamma, pappa, där, nej. Stella ropar han med med ett ”ää-a”. Han är aktiv och extremt klättrig, knallar omkring och utforskar världen, gillar att vara ute och gå själv hellre än att åka vagn (men det är okej om han får ha napp), är inte så mycket för närhet men kramas och pussas ibland på eget initiativ såväl som på beställning. Han älskar att lyssna på musik och dansa, sparka på och kasta bollar, och att köra med bilar. Dålig tajming inför dagisstart är att han just börjat dras ordentligt i hår (inte bara Stellas, i helgen två av barnen som varit här på besök, illa illa) och puttas.

En bestämd liten charmknutte är vad han är. Och ja, han är bara 15 månader och även om mitt hjärta såklart värker över att han ska börja tas om hand av andra än oss om dagarna så känner jag att han är så redo för förskola. Det kommer bli himla bra för honom, social och framåt som han är, som föredrar stimulans och action framför lugn tillvaro. Dessutom är ju de som ska ta hand om honom inga mindre än de duktiga pedagogerna på Stellas förskola. Ihop med Stella, enligt henne själv. ”Imorgon får jag berätta för mina fröknar att ibland så vill Max hålla mig i handen”, som hon förklarade innan hon kunde somna ikväll. Eller när jag förklarade att H och jag kommer vara på förskolan i veckan men att hon ju ändå ska vara med sina kompisar för att det är roligast, då opponerade hon sig. ”Nej, jag tycker det är allra roligast att vara med Maxen!”. Skulle inte tro det va… 🙂