Jag tänker:
Imorgon ska jag åka extra extremt tidigt till jobbet – typ dra före halv sju istället för sju. Få en riktigt lång och produktiv dag. Med mig tar jag träningskläder och kör intervaller på lunchen!
Jag gör:
Slösurfar fastän klockan passerat 11, lite bara för att jag kan. För att jag har min tid, när H lagt sig och barnen sover och jag inte är trött. Jag är liksom sån där kvällsmänniska, så hur trött jag än varit idag (väldigt!) så blir jag pigg vid 22 och kan vara det så länge det krävs.
Differensen:
De där två tankarna, de passar bara inte så bra ihop. Men för att vara på den säkra sidan så packar jag ändå en träningsväska nu ikväll när jag är pigg, och så imorgon bitti när jag är skittrött så är det bara att ta med den och hoppas att jag lyckas tänka bra tankar på förmiddagen.
I bästa fall får jag draghjälp av Max, som vaknat runt halv 6 två dagar i rad istället för sedvanliga halv 7-7. Tänker jag så så kanske vi lyckas undvika att han vaknar så tidigt 😉
Förhoppningsvis beror det på hans två nya tänder som jag hittade i överkäken ikväll.
Well well. Imorogn är jag säkert hur pigg som helst men nu ska jag iallafall packa en väska, lägga fram kläder, lägga mig och surfa lite till och säkert somna före 12 och vakna glad och utvilad vid 6.
Eller? 🙂
Som jag tänker nu ska jag även lyckas sluta tidigt men ha presterat massor, hämta mina barn i vanlig tid (16.30), hinna hänga med dem innan jag ska på middag med bästa, saknade T. Vilket jag vill och orkar. Packa inför Köpenhamnsresa på fredag – till vilken taxin hämtar 05.15. Köra en heldags workshop och följa upp med middag och drinkar, sova gott på mysiga hotellet, vakna utvilad på lördag morgon ganska tidigt för att flyga hem, hänga med barnen och föräldrarna, gå på 40-årsfest på kvällen. Sova länge på söndag, sova lite till, gå på barnkalas.
Men en valium på det?
Fast, jag älskar det. Så, nu ska jag sova. Men först packa. Så var det.