För två år sedan väntade vi som mest på Max den här tiden. Han var beräknad till den 26e december och Stella kom två dagar tidigt – ja, ni fattar.
Ambition på julbord var inte så hög – knytis funkar ju. Klapparna var såklart klara, vi undviker gärna julklappsberg – så de få vi köpte var hemskickade med post sedan ett tag, ifall att.
Så på sluttampen fokuserade vi bara på att umgås och ha kul med Stella, i väntan på omställningen. Det blev bad och junibacken och sånt. Det visade sig att bästa draget var just att vara på tex Junibacken, sådär allra sista helgen före jul. De flesta är mitt uppe i jakten på de sista klapparna, eller matförberedelser.
”Hur orkar du?” kommenterade någon på FB idag (en gullig tjej, jag tror inte att hon menade något illa)
Att njuta av att ha inlett en lång ledighet genom kvalitetstid med familjen är precis vad jag orkar och prioriterar. Det är inte ett dugg jobbigt. Det är det bästa.
Så, en dag på Junibacken en dag som denna – det är en hit! Junibacken själva anser sig också ha – citat från deras FB – ”i princip folktomt” denna helg och ger halva priset om man anger ”facebook” i kassan. Dagens tips från mig. Orka inte mer gallerior, orka kvalitetsumgänge. Njut ett för ovanlighetens skull såhär lugnt Junibacken.
Lugnt vid lek och gott om plats på teatrarna.
Max deklarerade ”Mass inte jädd. Djaken baja låssas” (Max inte rädd, Draken bara på låtsas) under sagotåget. Bra så, när vi åkte ihop – Stella åkte med fastern.
Så fint förresten i Tove Janssons hus! I husen före sagotåget har vi aldrig lyckats leka bra innan, alltid för mycket folk. Inte idag – och Max utforskade länge och väl och hade roligt.