Jag vet inte jag. Det där med att släppa av familjen hemma på söndagskvällen, i vetskapen att de kommer sjunka ner i soffan och mysa, och själv bara byta om toksnabbt och sedan åka i mörker och ett par plusgrader och smått regn till ett längdspår en bit söder om stan, är det så klokt det? Är det kvalitet det? Rätt prioriterat?
Det kan man ju fundera på, men sådana här familjehelger vill jag inte offra massa rolig familjetid för att köra längd själv, så det är väl en bra kompromiss antar jag. Jag kände verkligen starkt att de där milen i Högbo för ett par veckor sedan inte kunde få bli de sista längdkilometrarna före Tjejvasan, jag hade inte tänkt riktigt så. Så, därför.
Men visst var det mörkt i Ågesta. Väldigt. Och enormt isiga spår.
En annan extra spark därbak var att jag hade en åkdejt i Ågesta. Duktiga Linda var på plats så vi kunde åka ihop, jätteroligt! Nu hängde jag inte med henne helt, men i början lyckades vi surra massor och det var både tryggt och roligt att ha henne med i spåret just framför så långt jag såg ungefär.
Men spåren. De var isiga. Och jag kan konstatera att mitt fäste är helt icke-existerande. Tejpen finns det inte mycket kvar utav utan jag måste verkligen ta bort den och lämna skidorna för vallning på lördag. Bara den insikten gör ju dagens kilometer värda valet att ge mig iväg. Uppför noll fäste (och då noll teknik), nedför gick det fort och det var nog därför vi var lite extra glada när vi kom i mål efter 6 km utan skråmor.
Linda nöjde sig med det, för hon hade redan åkt ett varv + hållt en tekniklektion, så hon hade gjort sitt dagsverke mer än väl. Själv kände jag att det var lite för lite med bara 6 km med tanke på utflykten jag gjort så jag tog en sväng till. Bestämde mig dock snart för att vika av för 3,3 km istället för att fortsätta på 6-an, för det gav ändå inte så mycket med tanke på föret. Så med det skrapade jag ihop 9,3 km idag och förresten så var svängen toppen för självförtroendet också. Det var nämligen på tok för högt efter flowet i Högbo, så nu vet jag mer redan på förhand att lördagen kommer bli en kamp. Yayy för det. Eller nåt. 😉