Det slår mig alldeles extra ofta nuförtiden, att vi svenskar är så patetiska i det här med att prata om vädret. Det är liksom överst i skallen hela tiden och har man inget annat att prata om så tar man till vädret. Ja, jag skriver ”man” och inte ”jag” för det är allmänt vedertaget. Jag tror det varit lite extra illa i år, då vintern varit så galet lång och våren så obefintlig.
Extra tydligt blir det också för att jag får reflektera över mitt eget fokus på vädret varje dag. Jag kommer konstant på mig själv med att prata om vädret apropå ingenting. Seriöst, det är enormt patetiskt!
Anledningen till att jag kommer på det är för att jag jobbar med indier, och när jag råkar säga något om vädret tittar de tomt på mig. Liksom funderandes. De förstår inte vad det där kom ifrån, och jag förstår varför – för hur intressant kan det vara? Hur kan det vara något att prata om? Till exempel kan jag en måndag prata med dem om hur helgen varit, och spontant säga något som att ”det har ju varit superbra såklart, för vädret var ju fantastiskt”. Svar i deras ögon: ”vad snackar hon om?”. Idag sa jag att de inte borde ha kaffepaus i fikarummet utan en glasspaus ute. Svar i deras ögon: ”vad snackar hon om?”. De förstår verkligen inte. Är humör baserat på vädret? Ska vädret påverka rutiner? Två exempel bland flera, och jag kommer på mig själv gång på gång. När blev det såhär, när blev jag en inbiten väderpratare?
Efter den här vintern, är svaret. Hoppas jag. Och jag hoppas att den här överdrivna fokuseringen snart går över, för det är ju inte bara löjligt utan kan påverka hur mina teammedlemmar ser på mig egentligen. Kan de ta någon som är så – bokstavligen – uppe i det blå (eller grå) på allvar?
Men, ett sista (eh, vem försöker jag lura?) inlägg om det. Idag var fantastiskt. Så fantastiskt så jag tog en fot-bild under lunchen (som intogs på bryggan i linne) och drog med barnen på närmsta picknick efter jobbet. Köttbullar på spett och sol i ögonen – fantastiskt. Över 20 grader i skuggan. Men varde välkommen, solen och värmen! Stanna nu, snälla snälla snälla!
Fast, en liten varning. På torsdag kanske jag pratar om vädret igen. För då är vi lediga och då ska det regna. Det är väl värt att nämna, eller?