Jag vaknade äntligen fri från halsont imorse, men tyvärr blev min PT-timme ändå inställd. Surt. Med innebandymatch på schemat ikväll var jag sugen att återvända till mitt mer aktiva liv och tyckte att en dubbelträning inte skulle vara något problem utan bara välkommet. Så trots utebliven PT fanns ändå träningskläder med till jobbet för lunchpass och gymsuget var på plats.
Fast sen kände jag efter, och helt smart kanske det inte skulle vara. När jag tittade ut såg jag klarblå himmel, och den där krispiga höstluften vi har nu i oktober – en av årets bästa månader. Jag funderade lite fram och tillbaka kring vad som var mest hälsa och välmående för mig ändå, och det gjorde valet ganska lätt. Istället för att gå in i ett gym snörade jag på mig mina sneakers och gick ut.
I öronen laddade jag med Träningsglädje talks, och senaste avsnittet som handlar om ”Det sorliga med hälsotrenden”. Hon talar om baksidan av hälsotrenden som varit ett rätt bra tag nu, och jag håller så med henne. Det här är saker jag redan pratat med en massa vänner om och något som slår mig varje dag. Min reaktion handlar om att jag är så sjukt less på alla som pratar om hälsa men där jag inte ser hälsa hända. Träning och välmående där de läckra juicerna inte alls handlar om vitaminer och smakexplosioner utan – faktiskt – kalorirestriktion. Budskap om ”Var dig själv! Njut! Du duger!” som blandas med ångest om sin egen framtoning. Ja, även utseende. Kanske framför allt? Och hur jag faktiskt märkt att i princip varenda ”hälsobloggare” jag följer där duktiga tjejer lagar god och hälsosam mat visar sig bära på ett förflutet med ätstörningar. Hur den där inspirationen till slut försvinner när tjejerna går in i väggen (!) av all press från alla håll. Och kanske mest, från sina insidor.
Jag klarar snart inte mer input i det här området, jag heller. Bloggflödet ska rensas, det bara måste det. Jag har inspirerats men nu har jag också gått omkring länge och irriterats. Känt mig lite lurad, för inspirationen har slagit över i att ge mig – som faktiskt ÄR hälsosam på alla sätt, som HAR balans – ångest och en känsla av att göra för lite. Att det inte räcker.
Jag är så himla glad att jag inte gick till gymmet idag och landar i dubbelpass, utan att jag gick ut i färgprakten. Andades klar luft, kände hur benen inte alls kunde vända upp på första bron för 4 lagom lunchkilometer utan ville ha mer och tog hela 7,5-kilometersvarvet. Lyssnade på klokheter, sorterade tankar, njöt. Och kände, att jag är ju himla hälsosam ändå. Förmodligen fler än de flesta, avsaknad av magrutor till trots. Eller just därför.
