Den här dagen började verkligen i mörker (trots 15 plus ute). Trött morgon (trots sedvanliga 8 timmar – galet flow i sömnen nu *pepparpeppar*) och när jag misslyckades med att få tag i biljetter till VM-playoff på Friends arena blev jag så irriterad och besviken så jag kände tårarna bränna nästan. Alltså. Ska det vara så, på en nationalarena som tar 50000 pers, när man köar från sekund 1 och kommer in efter 12 minuter? Irritationen!
Men lunchen piggade upp litegrann, ett varv runt Årstaviken är ju liksom aldrig fel. Benen var tunga från gårdagen (men lite besviken över utebliven träningsvärk var jag), underlaget börjar bli lerigt och det är fler löv på marken än på träden. Det märks att vi är ytterst nära vår allra gråaste och mörkaste årstid – vi kan inte längre blunda för det. Be prepared.
Men det är då man behöver gå in i känslan av att det är extra mysigt hemma. Att det är helt okej att göra mysiga saker inne, och inte minst att tända en hel massa ljus. Sen närmar sig alla helgona och den där halloweentraditionen som växt sig stark i Sverige också, och att skära ut en pumpa glädjer väl vilket barn som helst? Iallafall Stella, som har längtat sedan förra året och var lycklig värre idag, och Max var minsann väldigt entusiastisk han med.
Själv var jag också lite extra nöjd över att ha fått hem den där fina marmorbrickan jag beställde. Ytterst snygg!
Brickan i bakgrunden är New York-motiv från HM Home.
Fast riktigt bra blev det redan på eftermiddagen. Då började jag gråta på riktigt. Det är vad mms med nyfödd bebis gör med mig. Det magiska, den självklara kärleken. En liten bebis som redan kastat om så mycket känslor hos så många.
Livet. Så fint i stort och smått.