I diskussioner om morgonträning är återkommande inlägg i diskussionen gällande att överhuvudtaget komma sig för att göra det och hur det inbyggda motståndet ska överbryggas, hur man ska lyckas öppna dörren. Bara gör’t! Lägg fram kläderna! Stäm träff med någon! Osv osv osv.
Många älskar morgonträning och får energi hela dagen, och är det i kombination med en personlighet av typ ”hyfsat morgonpigg” har man ju minst sagt en Win.
Jag har försökt, tro mig. Men det är lika svårt varje gång och jag vill ärligt hävda att det är svårare för mig än många andra. Jag är så sjukligt morgontrött! På ren vilja (eller frustration / ångest över att inte få till träningen på annan tid) kan jag dock få upp dörren. Jag gör det i yttersta nödfall, det finns ju flera andra tillfällen ett dygn som passar mig bättre. Dvs i princip alla andra. Jobbdagar finns fortfarande ofta lunchen tillgänglig, och är tiden med barnen ett hinder finns många timmar kvar efter att de lagt sig och även om jag måste vara innanför hemmets väggar går det att få till riktigt kvalitativa pass.
I morse (när jag alltså tränade med start 06.30 vilket är en halvtimme tidigare än jag vanligtvis går upp) konstaterade jag också något jag känt flera andra gånger – jag är inte lika stark på morgonen. Inte lika pigg. Musklerna är svagare, kroppen stelare och pannbenet mindre tjockt. Det bara är så.
Nu menar jag inte att jag accepterar det bara sådär och ger upp på förhand – men faktiskt. Jag presterar inte (lika) bra på morgonen, så är det bara. Jag gick ner i vikt på några av övningarna idag trots att jag körde ett bekant pass och det tog längre tid – jag vilade mer spontant mitt i sviter.
Så hur ska jag tänka om det då? Hur tänker ni?
Jag väljer nog att tänka att jag ändå genomförde passet och resultatet borde bli i stort sett detsamma. Jag gick i mål, och eftersom jag inte har tid varken under dagens lunch eller ikväll så är det väldigt mycket bättre än alternativet som utgörs av inte alls.
Men fortsättningsvis kommer jag liksom tidigare välja andra tider på dygnet – för det är bättre för mig. Motståndet till morgonträning går utöver det där med att lyckas öppna dörren, helt enkelt. Oftast. Fast, lite extra nöjd just över morgon-träning är jag på ett sätt ändå och det är ju skönt. Trots halvmesiga vikter. 😉
Lofsans ”100 reps”-pass idag. Levererar alltid.