Det är ju tämligen ointressant egentligen det där med ”Det är vår!”-ropen överallt men ändå – VÅREN! Vilken HELT fantastisk dag det varit, ja helg för den delen. Vi har som alla andra hängt ute och som alltid på Kajen socialiserat med alla andra som lämnar lägenheterna för socialt och aktivt häng på torget och i parker. Spontanare med affärens plocksallad och picknick i Blomsterdalen var ett obligatorium. Hoppet! Insikten i att man faktiskt helt plötsligt pratar sommarsemestrar med folk! Gotta love it. Till och med under kvällens långpromenad med granne P var det varma vindar som blåste mot kinderna.
Annars har helgen varit så socialt intensiv så minutrarna vid datorn har varit få. Debatten kring Mia Skäringers i mitt tycke helt fantastiska krönika har gått varm och den är välkommen. Intressant tänker jag att många läser så olika saker i den beroende på vad man brinner för. Inte så konstigt, utan ett tecken på att man aldrig kan veta vad andra tolkar in i ett skrivet (eller talat för den delen) ord. Sågar hon en viss kosthållning, ett samhällsproblem och orimliga ideal på kvinnor eller – något annat?
I mitt facebookflöde sattes någon form av rekord med runt 25 delningar av artikeln. Otroligt! Jag manade lite till debatt med en fundering kring varför så få män delat och/eller gillat artikeln och det blev så otroligt intressant diskussion. Som många gånger då jag vågat öppna upp med någon fråga eller annat inlägg. Jag tycker att det är sjukt intressant. Någon menade att de flesta nog inte tänker att FB ska fylla det syftet och att det kanske finns bättre sätt att göra skillnad på. Göra skillnad på riktigt liksom. Jag håller inte med. Jag tycker att FB är ett enormt bra ställe att tycka till på. Att jag till exempel på minsta sätt kan få personer i en nära omgivning tänka till och kanske få upp ögonen för något är att verkligen göra skillnad på enklaste vis.
När en artikel delas av flera i mitt flöde tänker jag oftast att det beror på att det är något läsvärt, och så läser jag. Jag skulle hävda att en stor del av min allmänbildning och insikt i aktuella debatter kommer från dessa artiklar. Det är ju fantastiskt att få russin ur kakan serverade så enkelt och sedan välja själv att läsa vidare om områden som engagerar mig extra eller där artiklarna lämnar mig med nya frågetecken. Om det så gäller kost, ideal, feminism, skolan eller hur utsatta kristna i Syrien är. Givande.
Däremot ser jag absolut inget krav på att dela vidare eller ”gilla”, själv ”gillar” jag sällan ens antirasistisk propaganda. För mig är det för självklart. Och ibland är jag bara inte på humör att tycka.
Men jag tycker allmänt att folk borde våga tycka mer. Ifrågasätta när tvivelaktiga ”skämt” eller annat delas (hallå vanliga inslag som rasism och sexism!). Ta debatt. Tycka till. Det är givande! Och att tycka och debattera innebär inte att man tycker illa om någon för att man råkar tycka olika – tvärtom! Jag älskar sparring och ifrågasättande och jag lär mig på köpet. Så jag tänker bestämt fortsätta att använda min privata Facebook just så. Stå för vad jag tycker, lära mig mer och förstås omvärdera vissa åsikter efter att ha fått kloka motfrågor och diskussion.
Du då? Hur tänker du? Är Facebook ett ställe för små lyckopiller i livet och ytliga sociala kontakter, eller ett som bör få fungera som en plattform för större frågor än så?