Tittar jag på mig själv lite utifrån nu så är jag en jonglör. En rätt duktig sådan. Energisk som med ett leende njuter av att slunga runt alla de där bollarna i häftiga mönster och lite med frenesi. Vissa möter jag lite på volley och matar iväg åt lämpligt håll (fast de kommer ju ofta tillbaka med vändande smash) och någon tappar jag nästan på golvet men tar i sista sekund, eller möjligtvis fångar in andra bollen lite på studs. Känns det igen?
Rätt härligt ändå. Förutom när jag i samma fantasi-syn såg mina barn förkroppsligas i två av de där bollarna. Hur än det är så är det ju alltid dom det är viktigast för mig att hålla balanserat i luften, inte ens i närheten av att landa någon annastans i än tryggt i mina händer långt innan bollen sjunkit för lågt.
Så det är ju så den sker, prioriteringen. Det är ingen fara med någon jobbrelaterad boll som får vänta lite på att få uppmärksamhet och åka upp i luften igen, vilka bollar som helst kan faktiskt klara av att få leva lite på gränsen. Så länge det inte är bollarna som representerar de som är de viktigaste i mitt liv. Och vars liv just jag är är allra viktigast i. Det där sista gäller ju inte direkt jobb-bollarna, hur viktiga mina arbetsuppgifter än är så ska jag inte gå omkring och tro att jag är centrum av universum, liksom.
Så tänker jag. Balanserar, harmoniserar, prioriterar.
Idag har jag lämnat barn, jobbat järnet (var jag ens på toa idag?!), hämtat barn, gått till gallerian och handlat kalaspresenter åt Max lördagskalas och Stellas söndagskalas, köpt reseapotek med fokus på risig mage (förstås… vi talar ju ändå Indien, magsjukornas förlovade land), haft fredagsmys med barnen, tagit fram min packning till Indien och till morgondagens heldag.
Imorgon väntar Blogger boot camp. Det ska bli grymt kul, men peppen är förstås inte lika stor som om jag hade kunnat vara med hela dagen. Jag tänker ge mig själv tre pass – Lovisas benkrossarpass ”walking bad”, en meditations-workshop och Jessica Clarens lekfulla rörelseträningspass ”flow and grace”. Längt på den! Men mest är ju behållningen att träffa alla galet härliga människor som kommer vara där – och det där blir ju lite problematiskt. Jag klämmer in passen mellan packning, ta emot morföräldrar som ska vara med barnen, barnkalas, osv osv sov, så det blir inte mycket tid på årets event utöver de där tre passen. Well well.
Finns det någon här jag inte känner som läser och som kommer vara där imorgon? Ni måste haffa mig och säga hej!!! Jag kommer vara speedad och tankspridd om jag känner mig själv (givet utgångsläget alltså) men jag vill träffa er, så säg till. Lova!
Förra årets pass med Jessica Clarén, jag är närmast kameran.