Igår var vi i backen mest hela dagen, imponerande med tanke på så många ringrostiga nybörjare i sällskapet. En familj har passerat gränsen och slipper ploga runt i barnbacken men vi och göteborgarna gjorde mest det. Slitigt stundtals men ändå riktigt roligt med barn som tyckte det var kul. Och deras utvecklingskurva alltså – så fantastisk. De dubblar sin förmåga ungefär varje åk.
Stella har åkt bra i ett par år men hade det ändå lite tungt med nya längre skidor i en ovanligt brant barnbacke med många snövallar. Det gick bra och så även svängarna mestadels men ibland i för snabb fart. Hon var nog dock mest entusiastisk av barnen och hade knappt tid att fika.
Max stod på skidor redan förra året men då med sele. I år dags att lära sig svänga och stanna. Han åkte knapplift själv och tog sig ner för backen med bra balans men det där med övriga färdigheter få vi öva på. Framför allt i mellandagarna när det blir skidskola för honom, hur mycket vi än kämpar på så blir det aldrig samma effekt som skidskola.
Några åk till toppen blev det och sedan till stugan för härligt häng med bastu osv. Älsk på fjällstugliv.
Sedan gav vi oss iväg för en fantastisk middag på Lammet & Grisen. Efter den satte vi de 6 barnen i en taxi med mormorn och morfarn och åkte till Harrys där Veronica Maggio spelade. Men mer om det sen – för nu är det lördag morgon och backen väntar.
