När vi var i Dalarna under julhelgen hände något historiskt. Något vi försökt skjuta ifrån oss så länge vi bara kan. Vi monterade slutligen på en taxbox på biltaket efter många års behov men ett sådant som vi blundat för. Det känns ju liksom så – fullpackat. Så storfamiljsmässigt. Så övermoget. Fast ärligt talat, hur kan man annars vara en skidfamilj om man inte ens har ett enkelt sätt att transportera sina kära ägodelar? I vår förra bil kunde man fälla bara en del av baksätet, i mitten, och där få plats med några skidor. Nu behöver man fälla en hel sida och jag kan säga att jag inte var så nöjd när jag satt inklämd med ena skinkan på en barnstol och den andra på ett fällt säte…. Aj.
A6an… utan takbox. På sommaren.
Så slutligen. För nu är det ju faktiskt så att vi är fyra familjemedlemmar som åker skidor. Som pratar om när det kommer bli nästa gång, som ser fram emot varje åk. Vi har också alla egna grejer, även om det kan vara billigt att hyra med barn så tycker jag att egen utrusning motiverar att åka iväg för att bara köra en timme eller två, för det behöver inte vara heldagar varje gång. Utrustning för mindre barn är ganska billigt, köper man dessutom tidigt på säsongen finns förra årets prylar till riktigt bra pris och andrahandsvärdet är högt.
Nu undrar jag förstås hur vi någonsin klarat oss. Takboxen är konstant full med slalomskidor, längdskidor, snö-sparkcyklar och annat. Fast vi måste absolut ta bort den till sommaren… det bara måste vi. Skidfamilj med taxbox är en sak, bilåkare med konstant överfull bil en annan. Stor skillnad. Stor. Enorm. Om vi råkar glömma och åker omkring och verkar nöjda över att få plats med alla möjliga saker på taket (typ golfbagar) så påminn oss är ni snälla.