Jag saknar dem!
Den här perioden med barn som är för stora för vagn men för små för att utan gnäll orka gå (/cykla) bara ”för att” är så tråkig på det sättet. Promenaderna blir få och korta, och inte direkt den allmänna injektion av välmående de vanligtvis är.
Runt vårt hus område finns otroligt många härliga promenadstråk, och det var också en av anledningarna att vi hamnade just där. Men antalet promenader? Eh… Få!
Idag, 7 månader efter inflytt var till exempel första gången jag promenerade de 5 kilometrarna till Sickla. Hur märkligt?! Vägen dit går längs vatten och är superhärlig!
Vi lämnade hemmet samtidigt, men Henke och barnen tog sikte på minisats men en fortsatt hostig jag fick istället stoppa i hörlurarna med podcast och promenera en timme. Så mycket win-win det kan bli, under omständigheterna.
Nu fortsätter lördaglunket med handling och småfix, men först hoppas jag på en lunch i sickla köpcentrum där jag landat, i väntan på träningsfolket.