Jag ska vara ärlig – mina senaste dagar har jag varit på rätt risigt humör. Det är inte bara för att majvädret varit totalgrått och regnigt, utan det har varit en allmänt energilös känsla. Och så märker jag det ofta på att jag börjar irritera mig på folk runt om – ni vet, sådana som ”beter sig fel” på tunnelbanan eller i en kö någonstans. Sådant bekommer mig vanligtvis inte – jag ler och tänker att de nog haft en tuff dag, ungefär. När jag istället tänker arga tankar och skulle kunna fräsa högt så vet jag att det är min egen inställning och harmoni det är fel på. Då är det ju givet att det inte finns någon annan som kan ändra på det än just jag själv.
Det började visserligen bli bättre redan igår kväll när energin ökades och Towis och Aramis var på besök (även om det började o-bra med att jag glömt mina hemnycklar hemma på morgonen), och idag sken solen. Men ändå. Imorse lade jag undan telefonen under bussresan till jobbet, och tänkte bra tankar istället. Sedan gick jag inte direkt till jobbet utan gick ner på Kajen och andades någon minut i solen. Förstärkte de där tankarna. Och vet ni – allt känns redan lättare. Mindfullness i sin simplaste form.
En kollega kom ikapp mig när jag var framme på jobbet och sa ”det såg lite ut som du bakifrån men jag var inte säker, men nu ser jag att det ju var du. Du såg så glad ut när du fotade lövverket där nere vid vattnet”.
Ja hörrni – det funkade nog. Och idag har jag rawlunchdejt och ikväll blir det kompisträning och middag – oh the joy! – och nu ska jag gå upp till kontoret och logga in och göra detta en riktigt bra dag. Hoppas ni gör detsamma!