Oj vilken trött söndagskväll detta är! Jag är helt slut både mentalt och fysiskt. Angående det fysiska så är det inte för att vi avslutade helgen med en promenad med barnen på cykel (älsk på att kunna det!) följt av ett träningspass på altanen (och sedan ett dopp förstås), utan ännu mer för att jag lagt en hel massa timmar på målning den här helgen. När nu stenen ligger på plats på parkeringen så finns lite prylar att lägga kärlek på, som till exempel ett helt gäng gamla stenpelare och ett trött järnstaket. Pelarna har nu målats vita från sin antingen omålade cementfärg eller gamla slitna vita, och staketet som tidigare var rödgrönt (vi förstår inte ens vad som är originalfärg och vad som är rost…) har nu slipats och delar av det målats svart. Fem meter klart, cirka 20 återstår… Well. Min ländrygg är iallfall TRÖTT och jag är så imponerad av mig själv som legat i obekväm ställning nere i rabatterna och intensivt målat under glada miner. På ett sätt älskar jag målning – skillnaden blir liksom enorm!
Här är till exempel en före-bild av ena infartspelaren – vissserligen vit på 3 sidor av 4 (!) men oerhört smutsig/sliten – och det rostiga staketet, och en omålad pelare.
Efter ser det ut såhär. Superfina pelar och ett skarpt, svart staket. Otroligt lyft! Sen är ju frågan hur vi ska göra med cementen längst ner, men samtidigt så är den egentligen alltid överväxt och bara framme nu då vi röjt så mycket. Den kommer inte synas från något håll när det vuxit upp lite igen, och det får inte bli för mycket vita pelare heller – det blir tillräckligt grekisk känsla ändå liksom.
En klart fräschare och snyggare infart mot hur det såg ut för ett par veckor sedan! Sedan finns pelare runt hela resten av parkeringen också, t.ex ser man det just framför bilen, och jag har målat alla. Totalt 6 stycken – heja mig! Det blev nog en 6-7 timmars målning i helgen när jag räknar efter…
Mentalt då? Jomen för att det gått i ett, på ett dock ytterst härligt sätt.
Söndagseftermiddagen vigdes åt barnkalas. Vi lade Stellas kalas lite strategiskt exakt samtidigt som Max var bjuden på 5-årskalas vilket blev bra för alla. Men barnkalas alltså! Fy, det är verkligen en pärs tycker jag! Bland det mest utmanande med att vara förälder… Man vill inte att barn ska väljas och väljas bort för tydligt, men alla kan inte bjudas. Det är ju helt omöjligt att bjuda in ”korrekt”, ingen enkel uppdelning i skolklass eller ens kön finns än (fast det sista är nog på sista versen, men jag tänker verkligen inte vara den som ”säljer in” det). Sen ska ett roligt upplägg göras, så att det känns lite extra mot en vanlig lekdejt.
Nåväl, kalaset blev iallafall grymt roligt och lyckat, och med några bortresta blev de lagom många för att kunna bada och då är ju konceptet klart. Badkalas är förstås en hit! Extra poppis var när de ”lyckades” knuffa i Henke med kläderna på… Och så var skattjakten med många kluriga utmaningar att lösa genom samarbete i lag ytterst uppskattat. Bra så!
Igår var vi på fint barndop med efterföljande fika, och det var så mysigt att träffa vännerna igen efter sommar och semester.
Vi följde upp med att käka takeout hos ett par kompisar i Sjöstaden och åka över och kolla Midnattsloppet. Det är verkligen det absolut roligaste loppet med mycket publik och konstant underhållning, och med otroligt vacker inramning på vackraste Södermalm. Älsk! Som publik är glädjen också rejält stor och det märks verkligen att deltagarna njuter. Maskeradspringarna är fantastiska – en extra eloge åt dem! – och roar såväl barn som vuxna och stämningen är på topp.
Barnen highfive-ade glatt med både de utklädda och de vanliga löparna. Glädjen, festen!
Det var en intensiv lördag, minst sagt, och det efter en sen fredagskväll. Värdigt med härligt återseende med andra semestersaknade kompisar där vi körde all in på skaldjur. Kräftor, färska räkor, rökta räkor, västerbottenpaj och kantarell- och baconpaj, samt en härlig ostbricka.
Jag är så himla glad att vi till slut fick en så härlig augusti och avslutning på sommaren, som ger utrymme för härliga kvällar såväl som helger. Och det är mycket kvar, både av den sista sommarmånaden och av finvädret (vad det verkar).
Nu är dock riktiga vardagen välkommen, med Stella som går på uppropp och blir ettagluttare imorgon och Max som inleder sista året på förskolan på sin nya avdelning. Fast, sköna kvällar och roliga helger håller vi fast vid ett tag till!