Idag har det inte alls varit lika grått och mörkt som igår, utan strålande sol och en riktigt härlig novemberdag. Jag var visserligen på rull hela förmiddagen men annars så hade jag nog ändå tyckt att blå himmel var rätt ointressant. Det är väldigt avslappnande med det grå som gör att jag helt utan dåligt samvete kan hålla ett väldigt lågt tempo. Igår tände jag upp den öppna spisen och hade en underbar inramning för ett yogapass framför brasan. Det var inga som helst problem att komma i stämning.
Som ni ser har vi nu två fåtöljer – dock har vi haft lite motlut på den andra (den som först saknade skinnet och kom med bara stativ) och det är inte helt klart än. Efter att vi fått ett skinn hemskickat (tack Stalands!) visade det sig att stativet var felborrat (inte tack OX Design som tillverkar den) så nu har vi ett lånestativ från Stalands (som skinnet inte riktigt går att få på) och inväntar ett nytt. Phew.
Gravidyoga är otroligt härligt även som jätte-höggravid. Fokus på rörlighet, att sträcka ut, att göra plats och att aktivera kroppens muskler – såväl som att landa i sig själv, att ge bebisen fokus och att få full mental och fysisk avslappning. Det är ljuvligt!
De jag träffar påtalar ofta att jag är rätt liten, och ”bara mage” och verkar riktigt smidig. Jag kan väl visserligen hålla med om att jag bär min mage och inte tvärtom så att säga, men när jag ser de här bilderna måste jag ju tycka att magen är ”all over the place”. Haha. Sedan är det väl inte så konstigt, när jag idag har en vecka exakt till beräknat datum och med det går in i vecka 40 imorgon. Mina sista dagar i livet som gravid. En del av mig kommer nog kanske att sakna det lite, de där förtroliga sparkarna och känslan av att vara så nära och faktiskt bära ett barn (hur magiskt är det inte?!), men den överlägset största delen av mig kommer garanterat inte att göra det. Hur bra jag än mått under mina graviditeter på det stora hela så är jag inte en person som tokälskar tillståndet. 27 månader av mitt liv räcker med råge.
Inom 8 dagar tippar jag, och när jag och Henke på morgonen beklagar oss lite över att det inte satt igång under natten opponerar sig barnen kraftigt. ”Sluta säga så! Hon får faktiskt komma när hon vill!”. Man kan ju ana lite hur makten kommer att vara fördelad mellan föräldrar versus barn här framöver…