Enligt datum (vilket jag hållt fast vid pga har själv bra koll) var det Due Date igår, och enligt stora ultraljudet idag. Hur som så kan man ju konstatera att det inte är en punktlig bebis. Jag skulle säga att inget tyder på snar ankomst, men samtidigt så tyder allt på det. Med allt menar jag att jag känner mig totalt färdig med att vara gravid, och även om jag har några pigga timmar varje dag då jag gärna strosar i affärer, tar en promenad, träffar någon eller så och samtidigt ser rätt pigg ut, så har jag rätt många timmar om dagen då jag både ser ut att vara och är färdig. Ni vet, när energin sjunkit ner rätt många snäpp och känslan mest är av att vara färdigjäst. Där är jag nu. Varje morgon är jag besviken att det inte satt igång under natten och varje dag känns som en transportsträcka till natten då jag hoppas det ska hända något (pga att jag tror det så starkt utifrån hur det varit med de första två). Samtidigt är det förstås rätt sköna dagar… samtidigt som jag känner mig galet lat.
Kroppsligt äger jag fortfarande magen snarare än tvärtom, men nu känner jag i fogar att det sliter på och promenader känns inte jätteaktuellt. På det stora hela tackar jag dock kroppen för nio starka och välmående månader, och hoppas den fortsätter leverera in över mållinjen.
Well well.
Det var den lilla uppdateringen, för helt tyst kan det ju inte vara här i bloggen så ni går omkring och funderar vad jag har för mig.
Nu ska jag skruva om lite gardinstänger i vårt sovrum och kanske inleda ett litet syprojekt också. Just sånt som känns perfekt dagar som dessa! Jag går ju liksom mycket hemma och ser både det ena och det andra – stort som smått – som jag blir sugen på att fixa lite närmare med. Mer sugen än vad jag har energi till visserligen… Men att påbörja saker är jag faktiskt himla bra på, hehe…