Jag är ingen kulturnissa, har jag tydligt kommit ut med för den som lyssnar på Att resa-podden, men är det något jag tycker är häftigt så är det fotografi. De kan verkligen gripa tag i en på ett sätt som känns mäktigare än verkligheten.
Därför är det ju märkligt att jag inte varit på Fotografiska tidigare. Gång på gång har jag missat mäktiga utställningar (Hej Nick Brandt som jag verkligen borde gått på!) och även om jag passerar Fotografiska ungefär varje dag på min resa mellan Slussen och Nacka så har jag aldrig betalat de 120 kronor inträdet kostar och gått in och sett de mäktiga fotona.
Det är stora och luftiga lokaler och väggar fyllda av talande och mäktiga fotografier. Varje utställning varar i några månader och det är flera parallella som pågår.
Den mäktigaste just nu är ”Ikoner – en utställning om att få finnas” som handlar om Downs syndrom. 21 porträtt för de 21 kromosomer personer med Downs har.
Genom 21 porträtt tar modellerna sin plats i konsten, i samhället och i historien för alltid. På detta sätt inkluderar vi genuint en grupp som annars sällan får synas och som aldrig synts i historien. Fast de alltid funnit där, vi tror på allas rätt att få finnas.
Den utställningen var bara SÅ mäktig och gripande. Fantastisk. Inte bara bilderna på ballerinan, stadsministern, bruden, vinnaren och superhjälten med flera utan allt med den. Parallellt visades en film om projektet och intervjuer med de som var med. Är du som en superhjälte nu? frågade man. ”Ja… Som mig själv”.
Och stoltheten. ”Jag är så glad och stolt över mig själv!”. Fantastiskt. Äkta. Se!
Förresten – Nick Brandt återkommer 20 maj, så jag kommer snart få anledning att gå tillbaka. Perfekt att vara mammaledig – jag kommer såklart kombinera med en god lunch. Fast, för den som inte är ledig på vardagar som jag så kan jag tipsa om deras helgbrunch som jag hört ska vara fantastisk.