Såhär får det aldrig bli igen – att jag tänker att det inte är någon stor grej att boka av en tid hos frisören och så går det inte bara en månad, och inte heller två – utan drygt två månader innan jag lyckas få en ny tid och får den så otroligt välbehövda uppfräschningen i skallen. Med andra ord; H-a-l-l-e-l-u-j-a för att vara av med tråkig utväxt som i början var okej tack vare ”ombren” som det heter med lite planerad utväxt i ton mot längderna men som i slutänden bara skrek utväxt!
Efter närmare 9 månader eller så med lite mörkare ton har jag nu blivit det som nog ändå känns mest som mitt vanliga jag igen, med lite ljusare toner i guld såväl som ask. Löjligt lycklig över det! Även om jag sällan hinner ge särskilt mycket kärlek åt håret i dessa tider så måste ändå förutsättningarna finnas.
Hos frisören skrattade Meja åt mig så hon nästan kiknade när jag hade färg i håret – alltså, nog för att man inte ser sådär toppensnygg ut i spegeln, men en sådan diss från en knapp halvårs-bebis, är det verkligen okej? *kränkt*
Förutom det så är det fredag och allmänt fin känsla i kroppen. Trädgården har fått otroligt mycket kärlek idag vilket känns grymt, men tro för all del inte att det är jag som tagit tag i saker som jag som husägare borde – det är snälla farfarn som påtar. Lite som att ha en egen trädgårdsmästare idag, skulle jag säga! Och så har poolen kickats igång – nu väntar vi bara på att den ska bli helt varm. Tjoho!
Det här blir en fullspäckad helg, festlig värre med kompismiddag och grannfest, men inte minst familjetid under lugnare dagar – vi kommer inte komma iväg till Furuvik imorgon som tänkt och har pausat alla andra planer också. Hemma blir fint, helt enkelt!
Ha en fin helg, alla!