Jag sa ju det här tidigare i veckan, att min vilja till mastigare träning är riktigt stor nu. Jag är så taggad på att känna benen skaka av mjölksyra och pulsen vara så hög så att det känns som att hjärtat ska hoppa ur bröstkorgen på mig. Det är dags nu, jag har väntat så länge! Jag tränade in i kaklet under graviditeten och är absolut på väg tillbaka till både styrka och puls, men känslan av att bli riktigt, riktigt trött av träning har jag inte känt sedan i slutet av förra sommaren eller så.
Igår var det så äntligen dags! Passet var nerskrivet, och puls och styrka i kubik väntade. Hela familjen lastades in i bilen på förmiddagen och vi åkte till Sickla och SATS. Där blev det lite stökigt just vid inlämnandet av barn av pga högt tryck på minisats med kö mm – och Meja började protestera. Hon som knappt aldrig gnäller grät krokodiltårar och såg så ynklig ut. Vi fick med andra ord vända i dörren, vi två, och jag kände mig ungefär lika missnöjd som hon. Henke besteg dock som vanligt Åreskutan på löparbandet och fick sitt.
Tur då att jag gavs en ny chans idag – och egentligen ännu bättre. Sickla köpkvarter bjöd in till träning på Markusplatsen utanför Dieselverkstaden, och vilken träning sedan. Total pepp och ett riktigt superpass! Den här typen av pass/event är min starkaste motivationshöjare, näst efter PT-timmar.
Det var Lofsan, min träningsguru och fd PT, som ledde oss 60-talet personer genom hela 75 (!) minuters träning. Så nog fick jag min genomkörare allt!
Vi körde 5 block om vardera 15 minuter, och jag ser fram emot att passet ska komma ut på hennes blogg. Fast, det är ju visserligen rätt sällan jag lägger hela 75 minuter på ett pass… men jag kan lova att 2-3 av blocken räcker för att ge en total genomkörare och mer därtill. Med andra ord blir det intressant att se om jag alls kommer ur sängen imorgon. Älskar känslan!
Efter passet bjöd Urban deli på lunch och sedan åkte jag hem till en livlig altan. Grannar på grill-lunch, barn i poolen och lite varstans och ja ni vet. Villaliv, sommarväder osv.
