Snapshots Gröna lund anno 2016

Rubriken ljuger lite. Vi gör inte Gröna lund varje år, trots att vi bor så nära som en liten båtresa bort ungefär. Anledningen är enkel; vi vill inte att barnen ska bli allt för bortskämda, och räkna med att den typen av saker är “bara att göra”. De har ungefär alla privilegier som bara finns i världen, men det är viktigt för mig att försöka bygga in ett medvetande hos dem. Det är ju dock inte direkt så att de inte gjort mer tivolin och parker än väldigt många andra, för de har de säkerligen, men de har gjort långt ifrån allt och inget har fått bli tradition och “varje år”. Förra året var vi på Legoland, och när vi sedan även var på säsongsöppningen av mysiga parken Furuvik så räckte det tyckte vi. Det var två år sedan vi senast var på Grönan, så ni förstår ju att de – som ser Gröna lund från buss- och bilfönster varje vecka – har längtat!

Och jodå – peppen var totalt och njutningen maxad på Gröna lunds tighta och härliga parkområde där skyltar blinkar, spel rasslar, människor tjuter och karuseller viner ovanför huvudena och känslan av extra och överraskningar är konstant påtaglig.

Våra barn har inte fått någon som helst gen av rädsla för fart eller höjder, så de gav sig på alla attraktioner de bara fick. I år är de i samma spann med över 120 cm men under 140, så det var ju skönt för harmonin. Deras lycka var stor över att den höga slänggungan Eclipse var tillgänglig för dem, och i berg och dalbanan i trä, Twister, åkte de säkert fem gånger. Lyckan…

Själv fick jag tyvärr avstå attraktionerna i år. Jag älskar berg- och dalbanor och har inga problem med sådant som går rakt upp och rakt ned som nedsläpp och uppskjut och sådant, men snurrar det sidledes blir jag enormt illamående. Eftersom vi inte kunde åka alla tillsammans med tanke på bebisen och jag alltså inte skulle kunna hänga med på allt så blev det jag som fick nitlotten med markservice istället för åkband. Tur att vi hade en otroligt vacker dag och att bebisen var nöjd och gullig!

Gröna lund är verkligen härligt, och ger en total sommarkänsla. Att vi tog oss dit en tidig eftermiddag en bra bit före midsommarafton i juni och således före semestertid var helt rätt drag. Helt köfritt blir det inte, framför allt inte en så varm och solig dag, men det var runt 15-20 minuters kö på de större åkattraktionerna under dagen vilket är helt okej jämfört med de minst 45 det brukar vara vid högtryck, och på kvällen när det började fyllas på med after workare och unga vuxna avslutade vi med middag vid vattnet och en sväng på barndelen. Där kunde de då åka helt själva i tomma nyckelpigetåg och sånt (som kanske egentligen är mer rätt för femåringar än Twister) och hann med hur mycket som helst under den avslutande timmen.

Vi är alla nöjda med årets besök på Gröna lund. När nästa besök blir är oklart, men det kommer absolut att bli någon mer park i år. Liseberg har vi aldrig varit med barnen, inte heller Kolmården eller Eskilstuna zoo och Äventyrslandet i Halmstad som vi tyckte var lagom för dem när de var mindre har de nog nästan vuxit ur nu. För det är en annan av mina tankar och teorier – att det finns ingen anledning att ge allt för mycket innan de har rätt ålder inne. Är de tre år är Halmstads lilla Äventyrslandet vettigare än Liseberg, Furuvik mer lagom än Legoland – och så vidare. Visserligen är det karusellerna som lockar betydligt mer än djur, men det är nog ändå Kolmården jag sneglar mest åt som en eventuellt sensommarutflykt. Vi får se.

Vilken är din favorit?


Följ mig!

Mer läsning...
Anders Franzéns park – en rolig lekpark i Stockholm / Hammarby sjöstad