Den här dagen blev inte riktigt som tänkt – för istället för att vakna till en dag med skridskoutflykt till min favoritplats Hellasgården så var det till två skolbarn med feber. Planerna fick således ändras snabbt, och förutom en liten förmiddagssväng för att lufta mig och Meja på affären så vankades soffläge. Jag kände mig en aning snuvad på vinterdagen jag sett fram emot, men sådant går ju inte att göra något åt. Men, när eftermiddagen kom så kröp det ändå i mig och suget efter frisk luft var stor – och barnen mådde helt okej och ville gärna vara hemma själva en stund, och fortsätta sitt seriemaraton. Jag gick således ner till Långsjön, som ligger några minuter från vårt hus, och packade med skridskorna under vagnen och en pulka i famnen på Meja, och sedan körde vi runt, runt i närmare 40 minuter.
Det var så otroligt härligt, och isen var fantastiskt fin – helt svart och blank. Meja gillade åkturen, och satt helt nöjd och utan gnäll.
Så fångade vi dagens sista solstrålar, och min energi höjdes med ungefär några hundra procent.
Tack vintern, tack Nacka, tack Sverige för föräldraledigheten
