Vilken ljuvlig helg vi fick! Jag hade aldrig kunnat tro att en så sen påsk skulle kunna bjuda på så fin skidåkning, med så mycket snö, och helgen innan i Åre med rejält töväder gjorde mig klart orolig för snöläget. Men så kom de, de där närmare 3 decimetrarna och efter första dagens snöbonanza så blev det de efterföljande dagarna grymma förutsättningar i pisterna. Solmoln och minusgrader på det gav mer grym åkning än sol mot vägg (som kanske än mer förväntats såhär i mitten av april) – men så ljuvligt det varit alltså.
Max kör lite skogsåkning. Stor favorit hos båda den här helgen.Barnen behöver, förstås – med tanke på deras åldrar på 6 och 8 – peppas (eller värmas med varm choklad och söta bakverk) emellanåt, men på det stora hela har vi bara så härligt ihop i backen. Att vi är där nu, när vi åker ihop, är bara så ljuvligt. Det var två år sedan vi första gången kände att NU, nu är vi där! men samtidigt blir det bättre och härligare varje gång. Samtidigt sneglar jag mot de andra i sällskapet vara barn är snäppet äldre och ser snabbare och fler åk, men också åk utan varandra när pistönskemål skiljer eller självständighet ska ökas i omfång. Jag inspireras och fasar på samma gång. Men samtidigt – umgänge i backen är så himla mycket kvalitet vare sig den består varje åk och i varje lift eller genom att man förenas över ett gemensamt intresse och ses lite då och då, och förstås under all fikapauser.
Hemma i stugan, eller i pulka/vagn, har nästa generation (eller iallafall hon som ska lära sig om ett par år) haft det superbra med mormor och morfar. Det adderade förstås extra kvalitet för alla oss andra – så uppskattat.
Påskfirande i fjällen
Barnen var på förhand lite rädda för att fira påsk borta, för liksom jultankarna på Bali så var det fokuset stort. Är högtidstraditoner stort för barn i den åldern generellt, eller handlar det om våra tillkortakommanden (läs: ointresse) för måsten relaterat högtider som gör att de förstoras till något extra viktigt för våra barn? Vi missade fjädrar, påskkärringar och kycklingar i år, men det har målats och letats ägg, ätits godsaker och god mat – och framför allt har vi haft himla mysigt alla 15 i stugan för 14 (om man trängs lite). Det räcker för mig, oss, och jag hoppas våra barn också tycker att det är viktigast.
Nu styr vi kosan hemåt, trötta och så himla himla nöjda. Med påskfirandet som blev i fjäll, och så spontant bestämt så det var en bokning med bara några veckor på nacken – och ändå lyckades inkludera bästa vänner, kusiner och syskon, (mor-) föräldrar och allmänt härligaste ligan. Så tacksamt!
Vad detta är? Tre vänner som har kvalitetstid klockan 15.30. Ut igen och så offpist – de hann åka en del sådan under helgen, så detta blev min riktiga premiär, nedför en sida av Trysilfjället efter skrå över stock och sten. Håhåjaja!
Norge och Trysil som skidort förresten?
• Enormt bra åkning – långt bättre än exempelvis Vemdalen (och Sälen är knappt ens värt jämförelsen, för de är för långt ifrån varandra). Det var förstås mycket folk under påsk, men liftarna svalde bra och vi led inte av köer. En enormt bra system med långa, härliga backar.
• Lika dyrt som ryktet säger. Vi hade all mat med oss, men en Cola på after skin för 46 norska (ca 50 svenska) säger väl allt.
•Norsk- och svensktätt. I pisten lät det som lika mycket svenskar som norskar – och jag tror att Trysil kommer att öka ännu mer i popularitet hos svenskarna. Västkustborna har redan hittat dit i stor utsträckning, då det för dem är riktig nära, men för oss från Stockholm kan man lika gärna lägga tiden på att åka till Trysil som vilket annat skidområde som helst. Eller, ännu hellre. Barn- såväl som vuxenvänligt!
