Sista veckan innan semester brukar betyda barnfri vecka för oss – där barnen umgås med morföräldrarna i Dalarna och vi njuter av sommar-Stockholm genom utemiddagar och lättja varje dag. I år är det inte så. Meja är för liten, iallafall i kombination med två storasyskon som inte har sin bästa period ihop genom livet utan tjafsar en hel del. De stora två är dock på dala-sommarlov, och Stella är extra lyrisk då hon går på ridläger hela veckan. Hemma i Stockholm har vi avslutat ridskolan då tiderna inte funkade efter att föräldraledigheten var över och vardagen med långa jobbdagar åter, och dessutom har hennes intresse tyckts svalna rätt rejält. En snäppet billigare ridvecka i Dalarna än liknande läger i Stockholmstrakten kändes således som en win, för intresset har ändå funnits – och som hon njuter. Hon trivs med sina heldagar med hästarna, ringer och bubblar om kvällarna och verkar ha det toppen. Max verkar lika nöjd han, och där heter största underhållningen fotboll och inte minst målvaktsträning med de äldre kusinerna och deras kompisar. Snacka om dröm att få vara med de stora killarna och spela och drillas hela dagarna! Kanske lika bra som förra veckans fotbollsskola på hemma-IP?
Lite utsvävningar har vi ändå för oss, och nog känns det lite barnfritt att bara ha ett barn hemma. I måndags gjordes stora inköp till Åre-lägenheten – det närmar sig nu! – och igår begav vi oss iväg på den årliga utflykten till Fjäderholmarna med vännerna – 4 par och några barn. Jag älskar att komma ut och njuta solnedgången från öns nordvästra sida, just en kväll när natten är som ljusast.
Vi väljer alltid att äta på Rökeriet, just för det där med solnedgångssidan. Det är dock inte första året jag konstaterar att man betalar mer för utsikten än maten, för den skulle kunna vara snäppet bättre. Kanske ska man testa Fjäderholmarnas krog nästa gång, och flytta till Rökeriets brygga lagom till kaffe och glödande himmel?
Ett litet barn är hyfsat lugnt, även om det tog två varv runt lilla gulliga ön innan hon slocknade i vagnen för att sedan sova sig igenom kvällen i sällskap av fiskmåsen hon bekantat sig med redan tidigare.
Vi hoppade av båten hemåt vid Nacka strand, och kvällen var alldeles extra vacker. Eftersom Meja sov gott och tillfället kändes klart speciellt så avslutade vi kvällen där, jag och Henke, innan vi promenerade hem i närmare-midnatts-ljuset.
